Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - A. Portarna öppnas - Upptäckterna i Afrika. David Livingstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 316 -
och själfve Moselikatse, matabelernas store konung, fruktade hans makt.
Men efter att den första söndagen hafva hört evangeliet insjuknade
Sebituane och dog plötsligt till Livingstones stora sorg. Denne fick
dock tillåtelse att draga längre in i landet och påträffade där med
undran och glädje den väldiga Sambese-floden, hvars utlopp i
Indiska hafvet var kändt, men som troddes hafva sitt ursprung
mycket längre österut.
Med djup sorg fann Livingstone, att slafhandeln både med
portugiserna i väster och araberna i Sansibar för icke länge sedan börjat
i dessa trakter. Mokololo-folket afskydde visserligen själf densamma,
men kunde icke motstå frestelsen att på detta sätt tillbyta sig gevär.
Och då Sambeses sumpiga stränder visade sig icke vara lämpliga för
anläggandet af en missionsstation, började ett större mål hägra för
Livingstone. Det enda medlet att verkligen »skaffa luft» åt det inre
Afrika och frälsa dessa folkstammar från slafhandelns förbannelser var
att öppna väg för europeiskt inflytande och handel mot väster och
öster. Det var icke hans mening att därför upphöra med
evangeliets förkunnelse. Han skref just vid denna tid till sin far: »Jag är
missionär med lif och själ. Guds enfödde son blef missionär och
läkare. Jag är en svag, svag afbild af honom, eller åtminstone
önskar jag vara det.» Men han ville gärna offra sitt lif för att
verkligen öppna väg för evangeliet. Dock gick han ej med lätt hjärta till
de uppoffringar, som härtill kräfdes. Ty på sådana resor kunde
hustru och barn omöjligt följa honom. »Att skiljas från mina barn
kommer för mig att kännas, som om hjärtat rycktes ur min kropp,
och för min egen person ville jag föredraga ett lugnt lif bland
Setsje-les folk. Men det tyckes mig, som om Herren kallade mig till de
fjärran belägna trakterna.»
Genom en hel kedja af motgångar, som korsade Livingstones
egna tankar (striden i Mabotse, boernas fiendskap, Kolobengs
uttorkande, feber och lidanden vid Ngami och Sambese, Sebituanes död
m. m.) hade Herrens hand ändrat kosan för hans lefnadsfärd. Han
ledsagade (1852) sin hustru och sina fyra barn till Kap på vägen till
England, där han icke väntade att få se dem förr än om två år (det
blef fem!), stannade i Kap, där han för öfrigt möttes med stor ovilja
och misstänksamhet, blef botad för en halssjukdom och utvidgade
sina kunskaper i fråga om astronomiska beräkningar samt återvände
sedan till Makololo-stammens land. På ditvägen blef han en tid
uppehållen i Kuruman, något som säkerligen räddade hans lif, i det
att han därigenom hindrades från att komma till Kolobeng just un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
