Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Fortsättning. Missionsfrukter i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 399 -
Fortsättning. Missionsfrukter i Indien.
Fråga vi slutligen efter missionens frukter under denna
period, så bör till en början framhållas, att den indiska missionen i
hög grad kräfver »de heliges tålamod och tro». Den märklige
amerikanske missionären O. Bowen, som lefde i Bombay alldeles som
en fattig inföding och blef för sin heliga vandel hållen högt i ära
af både hedningar och kristne, bekänner efter 40 års nitiskt arbete,
att han icke visste en enda själ, som vunnits genom hans
förkunnelse. Och i Benares, hvarest sannerligen mörkrets furste kan
sägas hafva sin tron i Indien, uppnådde missionen under hela detta
tidsskede icke mera än att jämnt och nätt kunna bibehålla sin
ställning. Dylika erfarenheter har man många i Indien.
Likväl lyser segervissheten öfver Indiens missionsarbete, och
den erhåller sin näring från hvad som redan har skett och som
kan kallas stort, äfven om det synes blott ringa i förhållande till det
ofantliga arbetsfältet. Äfven här har man ofta fått besanna den
erfarenheten, att hvarest en ’person sått under tårar utan att se någon
frukt, där hafva andre kunnat få skörda under jubel, samt att »säden
växer af sig själf», utan att landtmannen vet, på hvad sätt det sker,
äfven där ännu intet synes ofvan jord.
Betrakta vi först missionen bland de lägre kasternas medlemmar,
som med ett gemensamt namn nu pläga kallas panchamas (eller
den femte kasten), men under olika namn (parias i Tamul-landet,
madigas i Telugu-landet o. s. v.) lära finnas öfverallt i Indien till ett
antal af 50 millioner, så har evangeliet visserligen ofta haft
outsägligt svårt att öfver hufvud taget göra något intryck på dessa djupt
sjunkna, af hinduerna föraktade och ofta af vinningslystnad
exploaterade varelser. Men mångenstädes har den kristliga kärlekens och
särskildt barmhertighetens starka makt i nöden dragit till sig och
vunnit dem hoptals. Liksom i Kina har det här ofta varit
missionens värf att hjälpa de behöfvande under hungersnöd, som ofta
blir den ögonblickliga följden af regnbrist och ideligen hemsöker
stora trakter af Indien med det värsta elände. Och alltid har man
då kunnat märka, att hedningarne, lämnade i sticket af sina egna
gudar, i stort antal varit villige att höra talas om den Gud, som
skänkt sina tjänare det barmhertiga sinnelaget. Sålunda rasade en
förfärlig hungersnöd i mellersta och södra Indien 1876—77 *), och i
*) Omkr. 6 millioner människor sägas hafva fallit offer för densamma.
Hinduismens själfviskhet blef då uppenbar för mången: under det att Englands kristne sände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
