Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Kolarer och santaler. Börresen och Skrefsrud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
– 410 -
Det var år 1844 Goszners förste budbärare kommo till Indien
och genom att träffa på någre kolarer, som arbetade i Calcutta,
kommo på den idén att slå sig ned i Rantsj, hufvudstaden i
landskapet Tjota Nagpur, där kolarerna bo. Missionsarbetet syntes
länge hopplöst, och bröderna skrefvo hem: »Kolarerna vilja icke
omvända sig; all vår möda är fåfäng. Få vi icke uppsöka ett annat
arbetsfält?» Men Goszner svarade: »Om kolarerna vilja omvända
sig eller icke, bör för er vara detsamma. Vilja de icke anamma
ordet, så böra de höra det till doms. Men I skolen bedja och lugnt
fortsätta att predika, vi här skola ock bedja mera.» Och hans tro
kom icke på skam. År 1850 döptes de fyra förste, och snart drogo
de sina familjer och andra med sig. En nationell sträfvan att
befrias från hinduernas ok bidrog, så att hundratals kolarer blefvo
kristne, och förföljelse hade den verkan, att de höllo samman i
kärlek. Enär de fleste döpte bodde långväga från Rantsj, införde man
äldste-institutionen, som lände till stor välsignelse. Trots sin ringa
upplysning hafva desse menige kolarer verkat bättre för
kristendomens befästande och utbredning än väl inlärde kateketer, ja, till och
med än missionärerna, som icke kunde tala de egentliga
kolhsprå-ken, utan blott hinduiska.
På grund af det stora indiska upproret måste missionärerna
fly till Calcutta, och de upproriske rasade emot de infödde kristne.
Deras hus utplundrades, och själfve blefvo de misshandlade och
måste nakne söka sin tillflykt i skogarna. Några dogo ock i följd af
misshandlingarna, men oaktadt alla hotelser och frestelser att förneka
tron stodo de ståndaktigt fast; icke en enda (af 700) lär hafva
af-fallit. Den 84-årige, sjuke Goszner misströstade om att kunna hålla
missionen uppe och bad den engelska kyrkomissionen öfvertaga
alltsammans, men denna föredrog att skänka den efter Goszners död
(1858) bildade missionskommittén 18,000 kr.
Efter upproret blefvo de trogne kolarerna rikligt belönade af
regeringen, och missionen tillväxte starkt, trots i många afseenden
bristande stöd och ledning från hemlandet, så att de döptes antal
1868 öfversteg 10,000. Men förhållandena voro ytterst svåra.
Kolarerna ledo fruktansvärdt under trycket af hinduernas tyranni; det
fanns icke tillräckliga krafter för att hålla uppsikt öfver alla de vunna
skarorna, missionärerna voro inbördes oenige, och somlige af dem
trotsade styrelsen. Slutligen utträdde de äldre (1868) och slöto sig
med sina församlingar till det engelska »Sällskapet för evangeliets
utbredande», hvarefter de ånyo prästvigdes af biskopen af Calcutta. Dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
