Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Mission i Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
– 420 -
gång. Men på hans eget område var ett oväder i annalkande, i det
att konung Umpande 1872 efterträddes på tronen af sin tyranniske son
Cetewayo. Emellertid hade Schreuder blifvit oense med det norska
missionssällskapet. Hans gamla idé att vara hela kyrkans och icke
blott ett missionssällskaps utskickade väcktes ånyo till lif, och 1873
skilde han sig från sällskapet och började, med understöd af en
kyrklig kommitté i Norge, en egen missionsverksamhet på stationen
En-tumeni, som han bibehöll. Snart lyckades det honom att anlägga en
ny station, och där verkade den gamle biskopen i sin svåra tjänst
ännu i nio år, tills han 1882 dog med dessa ord på läpparna: »Ja,
kom, Herre Jesus, kom, kom!» Hans "kommitté fortsatte
verksamheten, dock med närmare anslutning till det norska
missionssällskapet, som under tiden hade fullföljt och utvecklat arbetet bland zuluerna.
Det var till Schreuder svenska kyrkans missionsstyrelse sände
sin förste utskickade, Otto Witt, för att under hans vägledning
börja en ny mission bland zuluerna. År 1878 anlades den första
stationen, Oskarsberg, i Natal tätt invid zululandets gräns, och
missionsgärningen såg löftesrik ut, då Cetewayo råkade i ett hårdnackadt
krig med engelsmännen 1879 — 80.
I följd af kriget nödgades både Witt och alla de norske
missionärerna taga till flykten, och de flesta stationerna ödelades. Det
lyckades zuluerna att öfverrumpla engelsmännen och tillfoga dem ett
allvarligt nederlag, men slutligen vunno engelsmännen en afgörande
seger vid Undi. Cetewayo blef tillfångatagen, och engelsmännen
delade landet mellan 13 höfdingar. Efter kriget måste de olika
missionerna nästan börja på nytt igen, men långt hann man icke, förrän
nya oroligheter åter verkade upprifvande i många afseenden. Ett
inbördes krig rasade 1883 — 84, och sedan engelsmännen 1887 fått
förhållandena ordnade, gjorde Cetewayos son uppror (1888). Ännu
en gång måste de fleste missionärerna söka sin räddning i flykten.
Men man kunde nu märka omslaget bland befolkningen, ty
upprorsmännen tillbådo de kristnes Gud i stället för förfädernas
andar. Sedan upphofsmannen utlämnats till engelsmännen, har fred
rådt i landet, och efter de många och långa vedermödorna lyser nu
hoppet öfver zulumissionen mera än någonsin förut. År 1897 räknade
den norska missionens församlingar 1,711 medlemmar under 15
missionärer, 1 infödd präst och 35 infödde medhjälpare (nu 17 stationer
med 2,000 döpte).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
