Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Metlakatla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
– 442 -
att de forne hedningarne alltför lätt skulle komma att anse
sakramentet (i synnerhet efter engelsk ritus) för en fetisch.
Emellertid delades (1879) biskopsdömet Columbia i tre, och
den nye biskopen för Caledonia, Ridley, en f. d. missionär i Indien,
erhöll sitt säte i Metlakatla. Denne fann där ock onekligen andliga
brister; det allmänna kyrkobesöket kändes visserligen icke som ett
tvång, men understöddes genom polisuppsikt, och man hade icke
tänkt på att skänka indianerna bibeln på deras eget språk. För att
undvika strid drog biskopen ut på långvariga och vidsträckta resor,
i början seglande med lifsfara på hafvet i en urhålkad trästam. Men
i den afgörande punkten om nattvardsgången kunde man icke gifva
efter. Och slutligen blef Duncan (1881) af missionssällskapet ställd
i valet mellan 1) att strax begifva sig till London för underhandling,
2) att understödja biskopens arbete i staden, eller 3) öfverlämna hela
missionen åt biskopen och resa därifrån. Till svar härå
sammankallade han sina indianer och frågade dem, om de ville hålla ihop
med honom, eller han skulle resa sin väg. Naturligtvis bröto de
900 af Metlakatlas 1,000 inbyggare med missionssällskapet och
biskopen, och den sistnämndes ställning tillsammans med minoriteten
blef outsägligt svår, utestängde som de voro af kyrkan och
boykot-tade af det stora flertalet. I många år bibehöll han sin plats under
allehanda förföljelser, troget vaktande sin lilla hjord och arbetande
på bibelöfversättningen.
Emellertid råkade Duncans indianer i tvist med regeringen, i
det att de bestredo drottningens höghetsrättighet öfver landet. Då man
öfvergick till uppenbara rättskränkningar, blefvo slutligen åtta indianer
häktade. Men Duncan reste till Washington och bad i 500
indianers namn om ett stycke land under Förenta staternas stjärnbanér. Då
öfverlämnades åt honom Annette-ön, just på andra sidan gränsen i
Alaska, blott 100 km. aflägset från det gamla stället, och dit
utvandrade 1887 det öfvervägande flertalet kristne Tjimsi-indianer, sedan de
dessförinnan förstört en del af kyrkan och sina egna hus.
Skilsmässan lände till stor välsignelse för de utvandrade. På
Annette-ön byggde de sig ett hem efter den gamla stadens förebild;
de onda krafterna tillbakaträngdes under ett idogt arbete i den
natursköna, fruktbara trakten, och Nya Metlakatla uppblomstrade
under Duncans skickliga ledning. Samtidigt visade det sig i det gamla
Metlakatla, att förföljelsen hade luttrat och lyft den lilla församlingen.
Befriad från trycket, kunde den nu lefva sitt lif till Herrens ära och
blifva ett ljus i vidsträckta kretsar, så att församlingen snart icke blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
