Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Mission i Melanesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447
righeter, som blott få hade erfarit. Intet brukbart sjökort fanns;
själf måste han styra fartyget, taga observationer och hålla reda på
en besättning, som talade ända till tio olika språk. Då
infödingarnes hustrur medföljde på resan, måste han sy kläder till dem och,
då de voro sjuka, tvätta deras barn. Med sitt varma hjärta och sin
stora vänlighet förstod han att på ett förunderligt sätt vinna vildarne,
hvart han kom, genom att strax uppsnappa några ord af deras språk
och skrifva upp deras namn för att kunna komma ihåg dem, då han
kom tillbaka. Hans grundtanke var, att »de hvita korkarna skulle
användas blott till att komma de svarta näten att flyta». Därför
sökte han öfverallt att få infödde ynglingar från de olika öarna med
sig tillbaka till Auckland för att där utbilda dem till att förkunna
evangeliet för sina egne landsmän.
Då Selwyn 1841 höll sin afskedspredikan i England, var en
14 års gosse, John Coleridge Patteson, tillstädes och mottog ett
outplånligt intryck däraf. Han tillhörde en gammal, förnäm släkt
och var uppfostrad i ett rikt och lyckligt hem, där Guds kärlek lyste
klart. I sina unga dagar utmärkande sig både som språkkunnig och
sportsman, egde han sällsynta betingelser för att blifva missionär,
john coleridqe patteson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
