Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Mission i Melanesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
– 448 -
och då Selwyn 1854 gästade England och verkade gripande på månge
unge studenter, var den nyss prästvigde Patteson redo att följa
honom. I fem år ledsagade han biskopen på dennes resor och
förestod skolan för infödde evangelister. År 1861 invigde Selwyn honom
till biskop öfver det såsom ett särskildt stift afskilda Melanesien,
under det att Selwyn själf behöll Nya Zeeland, till dess han 1868 på
upprepade uppmaningar öfvertog biskopsstolen i Lichfield i England,
där han dog 1878.
På sitt missionsskepp, »Södra korset», gjorde Patteson ständiga
resor till de vidt spridda öarna, af hvilka »den melanesiska
missionen» efter hand omfattade de nordligare Nya Hebriderna, Santa
Cruz-och Salomons-öarna. Han predikade för hedningarne, undervisade
de unge, hvilkas läroanstalt han lät flytta till Norfolk (1867),
öfversatte bibeln, botade och vårdade de sjuke, lärde öborna nyttiga
handaslöjder och uppenbarade i all sin verksamhet Kristi kärleks makt.
Patteson slog sig ned för längre tid än på ett, än på ett annat ställe
och besökte därifrån i båt alla de kringliggande öarna, där han
vanligtvis kunde säkert räkna på ett vänligt mottagande af forne lärjungar.
Besvärligast voro besöken på Santa Cruz-öarna, där pilar ofta
susade Patteson och hans folk om öronen. Där hade han ock den
sorgen att förlora tvänne älsklige unge evangelister, hvilka under ett
besök i hans sällskap på hufvudön träffades af giftiga pilar. Detta
var de första förlusterna i den hittills så leende melanesiska
missionen (1864). Men ehuru sorger och felslagna förhoppningar kommo
hans hår att gråna, fortsatte Patteson med oförminskad kraft sitt
arbete, till dess också han stupade som martyr i striden. Det var den
vederstyggliga arbetarehandeln, som förorsakade detta. Jämte
hederliga fartyg, å hvilka infödingarna på lagligt sätt togos i arbete,
funnos många andra, som läto med list och våld släpa bort
invånarne. Naturligtvis ingaf sådant öborna misstro till de hvite, och
de rofgiriga varelserna blygdes icke ens för att måla sina fartyg, så
att de liknade missionsskepp, för att sålunda locka infödingarne till sig.
Då Patteson 1871 ånyo besökte Santa Cruz-gruppen, där han
på senare tiden rönt större vänlighet, och gick ensam i land på den
lilla ön Nukapu, blefvo hans följeslagare, som i båten väntade på
honom, öfverfallne med ett regn af pilar, och efteråt fann man i en
båt, som dref i lagunen, Pattesons lik omsorgsfullt insvept i mattor
och med en märkt palmgren, som skulle beteckna, att hans lif tagits
som försoningsoffer för fem mördade öbor. Hans hjässa var krossad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
