Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Mission i Melanesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
– 451 -
ger. Det är sju olika kyrkosamfund af skotske, amerikanske och
australiske presbyterianer, som i broderlig samverkan hafva äran af
hvad som här vunnits.
Visserligen beslöto Londonmissionärerna på Samoa strax efter
J. Williams’ död att fortsätta arbetet på Nya Hebriderna, och
upprepade gånger besökte de både Eromanga och andra öar samt
kvarlämnade lärare, men alla försök tycktes fruktlösa, enär inbyggarne,
uppeggade genom de hvite sjöfarandes fortsatta skändligheter, voro
fulla af misstroende mot alla främlingar. På Eromanga, där de af
fruktan för ett krigsskepp ej vågade äta upp lärarne, beslöto de att
svälta ut desse, som just i sista ögonblicket räddades genom
missionsskeppets återkomst. På Tanna och Futuna blefvo flere mördade
samt uppätne, och de öfrige måste taga till flykten.
Endast på ön A ne i ty um såg det något ljusare ut. Då den
amerikansk-presbyterianske prästen John Oeddie 1848 slog sig ned
därstädes, öfverlät man arbetet åt honom, och det lyckades honom
allaredan 1854 att vinna den första stora segern genom omvändelsen
af en vild höfding. Hans hustru, som berömdes för att kunna tala
som en infödd, höll skola för kvinnorna. Efter 24 års arbete fick
Geddie den grafskriften: »Då han kom hit, fanns icke en enda
kristen på ön; då han dog, återstod icke en enda hedning.»
På den lilla ön An i va vann skotten John Paton en lika
fullständig seger. Han hade förut med oförfäradt mod arbetat någon
tid bland Tannas vilde hedningar, men blifvit fördrifven därifrån
genom den förbittring, som en orkan förorsakade. Då Paton kom till
Aniva 1866, var jordmånen ganska bra förberedd af lärare från
Aneityum, och under loppet af några få år hade hedendomen
alldeles utrotats.
På ett par af de andra öarna fortgår kampen ännu, dock har
evangeliet öfverallt slagit rot. Men på Eromanga är segern nästan
fullständigt vunnen, om ock den kostat mycket blod. År 1857
bosatte sig därstädes den presbyterianske missionären G. R. Gordon
jämte hustru, och utsikterna voro ganska lofvande, då plötsligt starka
stormar och en mässlingsepidemi väckte förbittring bland folket. År
1861 blefvo bägge makarne på ett grymt sätt mördade. Den lilla
hopen af kristne, hvaraf tre voro döpte, begrof liken och höll
modigt gudstjänst med klockringning följande söndag. Vid
underrättelsen om hvad som händt begaf sig martyrens broder, J. D.
Gordon, till ön för att fylla hans plats (1864). Det lyckades honom att
vinna något mera insteg och döpa 16 personer. Men 1872, då i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
