Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VI. Vår egen tid
- Öfversikt af missionens allmänna ställning inom kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfversikt af missionens allmänna ställning inom kyrkan.
På grund af den ofantliga omdaning, som sålunda försiggått
med världens förhållanden, föreligger missionsuppgiften på ett helt
annat sätt än någonsin förut. De öfriga världsdelarna äro icke mera
belägna »långt borta», hednafolken äro icke längre de kristna
staterna »ej vidkommande». De möjligheter, som förefunnos i
händelserna vid 1800-talets midt, äro förverkligade, och med sitt kraftigaste
språk ställer den sanna verkligheten en maning till alla de krafter,
som Guds kyrka eger, att till välsignelse och frälsning för släktet
vända den stora omkastning, som skett. Om någonsin, så är det
nu »missionstid».
Först och starkast bör det naturligtvis märkas i England, som
står midt i den stora världsutvecklingen. Dess flottor behärska
världshafvet, dess besittningar utbreda sig öfver hela jordklotet och dess
språk börjar förstås i alla världsdelar såsom ett gemensamt
meddelelsemedel. Alla dessa förhållanden äro för det kristna England lika
många maningar till att genomföra missionens stora uppgift. De
stora sammankomsterna af den anglikanska kyrkans biskopar i hela
världen, Lambeth-konferenserna, hafva därför ock under de
senare åren med den allra största kraft uttalat sig för missionens sak.
Men de öfriga evangeliska folken måste, så framt de öfver
hufvud taget följa med sin tid, lika väl däraf höra Herrens maning.
Den stora hednavärlden är lagd för kristenhetens och alldeles
särskildt för den evangeliska kristenhetens fötter, ty det är denna, som
går i spetsen beträffande handel, välstånd och politiskt inflytande i
de aflägsna världsdelarna. Hvem, utom Gud, har gjort detta? Och
hvarför har Gud gjort det, om icke för att därigenom uppfylla sitt
gamla löfte: att i Honom, som är källan till allt ljus och lif och all
välsignelse i kristenheten, välsigna alla släkten på jorden?
Naturligtvis måste därigenom missionens ställning inom kyrkan
blifva en annan. I detta stora tidens kraf ligger en makt, som
öppnar äfven döfva öron. Framför allt blir det för hvarje verklig
lifsrörelse inom kyrkan omöjligt att betrakta missionen såsom
någonting ej vidkommande. Sålunda den stora engelska rörelsen för
det andliga lifvets fördjupande, hvilken har sin samlingspunkt i
Keswick. Under en följd af år hade man här, af ifver för personlig
kristendom, hållit missionen borta från förhandlingarna. Men
1886—87 genombröt den alla bålverk, månge invigde sig strax åt
missionsgärningen, och den stora principen fastslogs, att »personlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:17:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/segertag/0475.html
