Det knattrar och smattrar i vägg och i knut,
Gunås! vi ha hösten igen.
Det ginge väl an, om man slapp att gå ut,
Men det går inte för sig, min vän!
Så hafva de himmelska källornas lopp
På jorden så egna manér:
Vitalis har lärt oss att regnskur och glopp
De »falla ej opp, utan ner».

Jo! sommarn! Jo den var spritt galen bestämdt,
Och sjuk var naturn och förstörd.
I vatten gick Flora och traskade jemt,
Och sorglig vardt bergning och skörd.
Till plättar och bullar hvar få vi mjöl?
Hvar få vi potatis? Gud vet!
Så ha våra bryggare stegrat sitt öl!
De borde ha rammel för det.

Nå nå, lika godt! Man skall prata ibland.
Vi tala om annat härnäst.
När hösten och vintern nu ta oss om hand,
Hvad är det som tröstar mig mest?
Jo, fyra par fönster glasmästarn satt in
Med kitt och med bomull och nubb;
Och så har bundtmakarn och skräddarn med skinn
Fördubblat min gamla tulubb.