Utan buller, utan flärd
Sjunger jag min visa.
Jag förnöjd är med min verld,
Och vill glädjen prisa.
Jag vet ej hur det är fatt,
Jag tar lifvet lätt och gladt;
        Lätt och gladt,
        Lätt och gladt;
Kan dess sorg ej fatta,
Ha, ha, ha! men skratta.

»Jorden är en jemmerdal!»
Presterna predika.
Jag med deras fromma tal
Kan mig ej förlika.
Jag en annan åsigt har:
Jag tar jorden i försvar,
        I försvar,
        I försvar,
Mot de sidenhattar
Ha, ha, ha! och skrattar.

Lyckans gunst mig svika må!
Mången rik jag känner.
Afund jag ej kostar på
Mina rika vänner.
Jag är nöjd med dagligt bröd.
Åt kalas och öfverflöd,
        Öfverflöd,
        Öfverflöd,
Som så högt man skattar,
Ha, ha, ha! jag skrattar.

Enkelt är mitt lefnadssätt.
Mödan ej bedrager:
Flit gör kroppen frisk och lätt,
Lättjan har podager.
Ofta hon bedröfvad går,
Jag min åker kör och sår,
        Kör och sår,
        Kör och sår,
Gård och täppa krattar,
Ha, ha, ha! och skrattar.

Går mig verlden mot, välan!
Modet jag ej fäller.
Han, som bor deroppe, han
Nog till rätta ställer.
Himmelen är jordens vän:
Jag får nog så godt igen,
        Godt igen,
        Godt igen.
Nya tag jag fattar
Ha, ha, ha! och skrattar.

Ljuflig är naturens röst,
Landet är min lycka.
Lifvets glädje är min tröst,
Hvad vår prost må tycka.
Kommer han en vacker dag
Och predikar annat slag,
        Annat slag,
        Annat slag,
Jag pokalen fattar
Ha, ha, ha, och skrattar.