Uppsträckt i frack, lorgnett och hvita handskar
Redan jag står fullfjädrad till supén.
Ännu en gång jag toaletten granskar,
Sätter min hatt försigtigt på tupén.
Qvällen är mörk, i vinden fläktar kappan,
Kölden är skarp och trottoaren hal.
Redan en mängd af glasskåp står vid trappan,
Full är tamburn med menniskofodral.

Salen är fylld med idel svarta frackar,
Kanske ett par med vasastjernan på.
Månans krachan i nästan alla nackar
Sprider sin glans för ögat då och då.
Lynnet är trögt, men värden känner smaken,
Priffe, han vet, är sällskapslifvets salt.
Ah, hvilken syn! I innersta gemaken:
Punsch och cigarr och spelbord öfverallt!

Damerna qvaft och för sig sjelfva sitta:
Väl, att man är supé-sirocco-van!
En gör sin flit att på gravyrer titta,
En skär med grace en saftig astrakan.