Sehlstedt i Ny Illustrerad Tidning / 1869 / 103:3 (1865-1874) Author: Elias Sehlstedt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magistern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och snart han såg två damer stå På skäret slankiga och skrika. Han trodde knappt att det var sannt. Att de som råkat uti stöpet. Var fröken sjelf med guvernant. Och grefvens enda barn på köpet. Från skuldran blöta och till vad Han bjöd dem att i båten stiga. Men fast han bugade och bad, Han knappt dem kunde få att tiga. Magistern skrek, att det var bäst Att modet här vid lag ej tappa. Och rodde sedan som en häst Med fröken hem till mor och pappa. Det blef ett väsen utan tal: Grefvinnan ömsom ler och gormar, Och hela slottets personal Med jubel mot magistern stormar. I grefvens famn med ack! och ve! Han slöts som mellan ett par karmar: Det är ej hvardagsmat att se Magistrar uti grefvars armar. Magistern fick för nit och mod Att hjelpa damerna från skäret Med skog och äng och spannmålsbod Ett fjerndels mantal för besväret. Det händt förut och sker ännu Att man kan mindre få än detta. — Att guvernanten blef hans fru. Är öfverflödigt att berätta. Och detta allt magistern har För slumpen att få rädda fröken! Och sitter nu som bergad karl På hemmanet och mår som göken. Ett gammalt ordspråk har jag lärt. Hvarmed jag vill romansen smycka: Ett pund förstånd är ofta värdt Långt mindre än ett uns af lycka.

E. S–dt.

———

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>