Sehlstedt i Ny Illustrerad Tidning / 1871 / 56:2 (1865-1874) Author: Elias Sehlstedt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Månens sång, 1871

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Månens sång, 1871.

Som en brandvakt går jag här och lunkar, Ömsom prisad, hånad och beledd; Melankolisk som en gammal ungkarl, Och med månsken, såsom han, försedd. Jag på visst sätt är kasserad vorden Och af himlen slagen till en slant, Fast för syn skull, gubevars, åt jorden, Dömd att vara hennes lifdrabant. Fastän sekler efter sekler flykta, Äflas hon att dansa solen kring. Jag får låna eld och hålla lykta Året om för hennes himla-spring. Jag hör nog att jag är blek och glåmig: Det är väl, att jag är som jag är, Då till lifs man ej har råd bestå mig Ens så mycket som en atmosfer. Uti köld jag puttrat många gånger, Men det är att tala till en döf, Då här finns till rock och pantalonger Ej så mycket som ett fikonlöf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>