Sehlstedt i Ny Illustrerad Tidning / 1871 / 96:1 (1865-1874) Author: Elias Sehlstedt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvets börda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lifvets börda.

(Till min vän Jeremias.)

Ja, min vän, det är nog sant: »Lifvet är en börda nära». Men jag frågar samvetsgrant, Hvad vi annars skulle bära? Tungt och hårdt det synas vill, Men otacksamt är väl detta, Då naturen bjudit till Att alltjemt vår börda lätta. Ty i samma ögonblick Menniskan kom till i tiden, Kroppen som en säck hon fick Att beqvämt ha lifvet i den. Vårda lifvet är vår pligt, Och se väl om säcken bör man: Säckens styrka är af vigt: Trillar lifvet ut, så dör man. Kroppen ifrån början stark, Var patent i paradiset. Från hans färd i Noachs ark, Blef han ej på gamla viset. Noach under resans lopp Började för kroppen frukta; Grubblade tills han fann opp Att med drufvan honom fukta. Hade han en drufvopräss Ej i röda rappet fått sig, Menskokroppen sedan dess Hade aldrig nånsin stått sig. Noach var en hedersman, Som han anses än med rätta: Klaga ej, men gör som han Och sök lifvets börda lätta! Laga att på alla sätt Kroppens halt blir sextonlödig! Då blir också lifvet lätt Och din klagan öfverflödig.

E. S–dt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>