- Project Runeberg -  Sehlstedt i Svea / Folk-Kalender för 1875 /
95

(1862-1875) Author: Elias Sehlstedt With: Carl Svante Hallbeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elias Sehlstedt. En liten minnesruna af Frans Hedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genast: “Kors, känner du inte Elias Sehlstedt? Kom så
skall jag göra er bekanta med hvarandra!“

Och han presenterade oss för hvarann, hyarpå vi
vandrade bort till bordet der punschen stod, och drucko
ett glas tillsammans.

“Jag tycker ni kan gerna lägga bort titlarne med
detsamma!“ sade den gladlynte värden; “nog känna ni
hvarann tillräckligt, fast ni inte träffats förut ansigte
mot ansigte."

“Ja gerna det,“ svarade Sehlstedt gladt, “ifall en
teaterförfattare vill vara bror med en tullsnok!“

“Jag får väl säga farbror åtminstone?“ frågade jag,
som den tiden ännu inte hade några gråa hår, då
Sehlstedt deremot redan hade fått litet snö i lockarne.

“Det ska’ tusan vara din farbror!“ återtog den glade
sångaren under det vi klingade; “tycker du jag är för
gammal, så kan du låta mig vara, sa’ hästen åt
åkardrängen!“

Och. sedan vi klingat tillsammans, satte vi oss ned
i ett hörn och pratade. Sehlstedt var aldrig stortalig;
han pratade litet och gladt, men det låg alltid en djup
fond af godmodighet och menniskokärlek i hvad han sade.
När han var riktigt upprymd till sinnes, och trifdes väl,
då teg han för det mesta. Men det var aldrig egoistens
inbitna tystnad som tyckes säga till de närvarande: “jag
ser öfver er alla, derför tiger jag,“ utan långt mera den
stilla betraktarens, som i sitt milda leende säger till
menskligheten: “jag tänker godt om er, och derför tiger
jag för att höra hvad ni har att säga“.

När festen var slut och vi skildes åt sade han, i
det han vänligt tryckte min hand:

“Helsa på mig i sommar ute på Sandhamn! Der
kan jag bjuda dig på frisk luft, spegelklart vatten och
fin sand att gå på! Har du tur med dig så kan det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehlsvea/1875/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free