Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erkänna sanningen af fredsfurstens ord, att den som griper till svärd också skall förgås med svärd.
I själfva värket är det ju nu mera blott de kristna folken, som i krigiskt hänseende betyda något. Japan kunde här tyckas utgöra ett undantag. Men underliga öde — kristendomen och militarismen göra samtidiga framsteg i detta den fjärran österns storhetslystna örike. Turkiets dagar lära vara räknade. I hvarje fall är dess forna krigiska storhetstid för alltid slut.
För egen del tviflar jag föga på det gamla indiska siarelöftet, att jorden skall tillhöra arierna, motsvarande vår heliga skrifts utsago om utbredningen af deras stamfader Jafets välde. Men det fins också ett annat löftesord, på hvilket jag än mindre tviflar — de fridsamme skola besitta jorden. Jag tror alltså på ariernas herravälde, emedan jag tror, att de omsider skola inse och behjärta, att krig mellan dem äro inbördes krig och brodermord och ett himmelskriande brott mot den kärleksreligion, de alla bekänna.
I valet mellan denna broderskapslära och den kritiklösa tron på »kampen för tillvaron», borde väl ingen tvekan råda. När så likväl är fallet, lär det väl bero på en förvirrande uppfattning af detta slagords värkliga innebörd, hvarförutan det ofta får tjäna blott som en maktlystnadens sköld eller ett den krassa själfviskhetens hyende. Sådana de kämpande äro, sådan är kampen dem imellan. De otämda rofdjuren i människohamn slitas som de andra bestarne. Intelligenta varelser kämpa med idéer. I båda fallen segrar den starkare. Men när det gäller idéstrider blir den starkare det samma som den sannare. I denna kamp för tillvaron är martyren den starke, då han är i stånd att offra sig själf, medan egoisten är den svage, då han endast mäktar att offra andra.
I själfva värket har nu det råa våldet, kriget såsom sådant, icke särdeles många uppenbara försvarare. Åtminstone gäller väl detta statsmännen och i allmänhet personer med offentligt ansvar. Med en stigande upplysning har den gamla beundran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
