- Project Runeberg -  Världsfreden /
42

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På vakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Äran.

lefvande skalder skulle också lofsjunga det stora ämnet.
»Lof-sången, helgad åt det för svenska akademien »dyrbara
hundraårsminne», heter »Svensksund 1790».

Skalden sjunger om Gustaf III och Levenhaupt. Den senare
lofvar under tårar den förre Guds hjälp och den förre »kramar»
den senares hand, hvarpå Levenhaupt kysser kungens hand, och
denne blir »för rörd att svara». Skalden menar, att tadlet gärna
må på Gustafs rykte tära, »blott välvisheten vackert håller mund,
så länge krutet talar i Svensksund». Därpå sjunger han om hur
stormen kom svenskarne till hjälp och hur desse ta’ de flyende
ryssarne »med väldig hand» och »vräker dem i redlöst skick på
strand, mot svenska eldgap dem tillbaka slungar, liksom ett lejon,
se’n det märkt på prof med tänderna och klorna jaktens rof, sitt
byte kastar ned till lek åt sina ungar». Och så här låter det mot
slutet: »Längst ute, som ett rödt fyrverkeri, en eller annan
skeppsbrand ännu blossar. Förskrämda flyktingar i tusental befolka
hvarje klippa, våt och kal, och spillror täcka hela segelleden».

»Och dagen vid Svensksund, den sköna — var ett minne.»

Man erinre sig här Karl XIV Johans yttrande: »Jag har
sett kriget på nära håll. Jag känner alla dess ohyggliga följder.
Det fins ingen eröfring, som kan skänka fosterlandet tröst för
dess söners blod, spildt på en främmande jord.»

För att få ett äkta svenskt uttalande i detta hänseende kan
man ju ock gå långt tillbaka i tiderna och åberopa t. ex. Olaus
Peiri, ett af vårt folks förblifvande minnen. Den svenske
reformatorn yttrar sig (i början af hans krönika) på följande vanvördiga
sätt om krigaräran:

»Våre Chrönikor läggja våre svenske män en stor ähro
Theref, att de Göther, som efter deras mening här utgångne äro,
hafva så mycket bedrijvit i fremmande land; Men när vij sakerna
rätt besinna vilje, är thermed föga ähro inlagdt; man lägger ju
föga äro in ther med att man far med öfvervåld och orätt i
andras land, som oss inthet ondt gjordt hafva, skinnar och
bränner, dräper och förhärjar them som gerna vilja sittja med frijd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free