Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett liknande förslag framstäldes till lord Clarendon år 1853
af engelska fredsföreningen. Genom en deputation till makternas
fullmäktige å kongressen i Paris 1856 lyckades samma fredsförening
förmå dem att i ett af fördragsprotokollen intaga ett högtidligt
erkännande af skiljedomsprincipen. 1 sina regeringars namn
uttryckte de här den önskan, att de stater, mellan hvilka uppstode
någon allvarlig meningskiljaktighet, skulle, så vidt
omständigheterna det tilläte, hänskjuta den till en vänskaplig makts
skiljedom, innan de grepo till vapen. Förslaget härom, som enhälligt
antogs, utgick från lord Clarendon, Englands representant, och
understöddes af Frankrikes, Preussens och Italiens ombud, Walewsky,
Manteufel och Cavour.
Men den första rörelsen till förmån för särskilda
skiljedoms-traktater framträdde i en petition, som år 1847 af engelska
fredsföreningen stäldes till parlamentet. Följande år behandlades detta
ämne vid fredskongressen i Bruxelles. Några månader senare
framlade Richard Cobden i underhuset en adress till regeringen
med anhållan, att statsekreteraren för utrikesärenden måtte åläggas
att inbjuda de främmande makterna att ingå traktater i detta syfte.
Förslaget mottogs i början med ett sorl af förvåning och löje
men ledde sedan till en allvarlig och betydelsefull debatt.
Omkring sex år senare fäste Henry Richard flere inflytelserike
amerikanske kongressledamöters uppmärksamhet på, att
omständigheterna då syntes vara gynsamma för ett försök att åvägabringa
en skiljedomstraktat mellan Storbritannien och Förenta Staterna.
Amerikanske statsmän, mindre fjättrade af den europeiska
diplomatiens gamla traditioner, skulle — tänkte man — ha större frihet
att försöka en sådan nyhet. Svaren på denna framställning voro
mycket vänliga och uppmuntrande, och ansträngningar ha sedan
på olika vägar blifvit gjorda för att bringa tanken till värklighet.
Redan 1848, innan ännu fredskongressen i Bruxelles egt
rum, afslöts den 2 februari mellan Nordamerikas Förenta Stater och
Mexico en traktat (Guadeloupe-Hidalgofördraget), som innehöll en
bestämmelse, enligt hvilken en skiljenämd skall afgöra icke blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
