Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig därimot vara Hollands arftagare, enär britiska Guyana afträddes
till England af Holland 1714, och fordrade därför allt land, som
kan visas vara bebygdt, odladt eller kontrolleradt af holländarne
under deras besittningstid. Eganderätten i detta fall kunde
sålunda tyckas mycket oklar. Skiljedomstolen hade stora
vanskligheter att öfvervinna. Men den gick väl i land med sin uppgift.
Den 3 oktober 1899 föll dess utslag, hvilket närmast kunde
betecknas som en kompromiss, men i det hela gick England
imot. Eganderätten till den för handeln viktiga Orinocoflodens
mynning tillerkändes Venezuela. Dessutom erhöll republiken en
kuststräcka på 8 svenska mils längd, hvilken förut ansågs tillhöra
Britiska Guyana. Nära flodens östligaste mynning hade
engelsmännen anlagt två fort, som de nu skulle utrymma. Genom
domen räddades åt Venezuela sammanlagdt en landsträcka af
ungefär 1,200 geografiska kvadratmil.
Men denna utgång tillfredstälde Storbritannien, som befriades
från ett farligt stridsämne, knappast mindre än den
sydamerikanska fristaten. Den hälsades som en betydelsefull seger för
skiljedomsprincipen icke blott allestädes i Amerika utan ock tämligen
allmänt i Europa, ej minst i själfva England.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
