Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna förklaring mottogs i England med stor
tillfredsställelse. Man var ock där, liksom i Amerika, tämligen allmänt af
den meningen, att Mac Kinleys inflytande skulle vara starkt nog
att bryta det motstånd, som kunde befaras komma från åtskillige
senatorer. Traktaten skulle stadfästas af Storbritanniens suverän
och Förenta Staternas president och utväxlingen af stadfästelserna
skulle ega rum i London och Washington inom sex månader.
Innan presidenten kunde stadfästa traktaten måste den imellertid
godkännas af senaten med minst två tredjedelars flertal. Och
det var länge kändt, att det inom senaten fans en viss seg
missstämning mot engelske statsmän och deras tidtals äfventyrliga
och hänsynslösa politik, riktad särdeles mot de svaga.
Underrättelsen att den löftesrika planen omsider strandat på några få
senatorers motsträfvighet kom för den skull ej såsom någon
häpnadsväckande öfverraskning. Den 6 maj godkändes
skiljedoms-traktaten af senaten med 43 röster mot 26. Men då den erforderliga Pal1 framåt,
majoriteten, två tredjedelar, därmed ej uppnåddes, var saken förfallen.
Utom det nämda skälet ha flere orsaker till denna utgång blifvit
framstälda såsom mer eller mindre sannolika. Därmed må vara hur
som hälst. Att denna fallna sak skall komma upp igen, lider väl knapt
något tvifvel. Fredsarbetarne hvila ej i sin värksamhet, fast
otåligheten icke ser något resultat, icke besinnar, att det öfvergår mänsklig
kraft att på några årtionden hela, hvad som under årtusenden brutits.
Deras sträfvanden ha ju länge varit föga eller alls icke
bemärkta, liksom skiljedomsidéns framsteg. Dessa ha försiggått
lugnt och stilla och därför icke ådragit sig världens
uppmärksamhet. Annorlunda förhåller det sig med krigets buller, dess
yttre sken af storhet och ära och dess inre brand af hat och
brott, som ödelägger folkens lycka och följes af mörker och nöd.
Det ena är den fruktansvärda orkanen, som söndersliter bärgen
och bryter klipporna i stycken. Det andra är den lugna, milda rösten,
mäktigare än den förhärjande stormen, emedan hon talar till oss i
den eviga rättvisans namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
