Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid sidan af skiljedomsidén har en annan redan mäktig
fredstanke trängt sig fram och växt ut till en folkrättslig
grundsats, nämligen neutralitetsrätten.
Neutral är den, som icke tager parti för eller imot i en strid;
neutralitet (af latinska neuter: ingendera) oväld, opartiskhet, det
tillstånd, då man icke håller med någondera parten. Neutral
kallas den stat, som hvarken själf deltager i krig eller under krig
ställer sig på någon af de krigförande parternas sida.
I forntiden fans begreppet neutralitet icke i folkrätten.
Hvarken det grekiska språket eller latinet hade något ord för att
uttrycka neutralitetens idé. Vid den tid, då den romerska politiken
sträfvade att i sitt nät indraga världens alla stater, sågo romarne
i andra folk endast skattskyldiga, som blifvit kufvade af deras
härar, undergifna, som slutit sig till det romerska väldet,
bundsförvandter, som voro tvungna att fullfölja deras
eröfrings-politik, eller slutligen fiender, som förr eller senare skulle böja
sig för deras segrande legioner. Några neutrala stater funnos icke.
De århundraden, som följde närmast efter västromerska rikets
upplösning, voro upptagna af ständiga strider. Det dröjde länge,
innan den bildningsmakt, som fans i kristendomens kärna, kunde
börja framträda i staternas yttre förhållanden.
Grunden till det nya Europa lades genom krig. Under
korstågen var hela vår världsdel under vapen. Kampen mot »de
otrogne» var icke blott en strid mellan stat och stat. Det var
tillika en strid mellan två motsatta världsåskådningar, mellan det
kristna Enropa och det islamitiska Asien. Att under en sådan
strid förhålla sig neutralt, hade efter den tidens uppfattningssätt
varit det samma som att svika sin religiösa tro.
Inom de europeiska staterna lade feodalväsendet ej mindre
hinder i vägen för neutralitetsgrundsatsens tillämpning. Att
lossa på de band af militäriskt beroende, som förpliktade
vasallerna att med vapenmakt stödja öfverherrens sak, skulle
hafva ansetts som det gröfsta brott. Det var först i slutet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
