- Project Runeberg -  Världsfreden /
122

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En öfversikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I andra land. grundlagen (16 juli 1875) kan presidenten ej förklara krig utan
både senatens och deputeradekammarens föregående samtycke.
Sveitsiska förbundsförfattningen (29 maj 1874) lägger omsorgen
för republikens yttre säkerhet, för bevarandet af dess
oafhängig-het och neutralitet, med rätt till krigsförklaring och fredslut, helt
och hållet på förbundsförsamlingen. Nordamerikanska
konstitutionen (1787) bestämmer, att kongressen skall hafva makt att
förklara krig. I själfva Tyskland dryftas på offentliga möten frågan
om att den i fråga varande makten endast skulle tillkomma
riksdagen med två tredjedels majoritet.

Beträffande England väcktes 1886 i underhuset af H. Richard
ett förslag om afskaffande af monarkens rätt att förklara krig,
hvilket icke skulle kunna ske utan parlamentets bestämda
samtycke, sedan saken pröfvats af Privy Council (det officiella
statsrådet, kronparlamentet, bestående af prinsar, ärkebiskopar, ministrar
och f. d. ministrar m. fl. rådgifvare och framstående personligheter
och politiker af alla partier). Motionen afslogs visserligen, men
med den stora minoriteten af 109 röster mot 115. Att förslaget
kunde samla omkring sig ett så betydande mindretal måste i
sanning anses som ett märkligt tidstecken.

Ett förslag i liknande syfte väcktes 1889 i underhuset af
W. R. Cremer. Han föreslog, att en parlamentarisk komité skulle
tillsättas med uppgift att undersöka och förbereda utrikes ärenden,
hvilka sedan skulle föreläggas parlamentet. Äfven detta förslag
föll, men framåt, och Cremer lär afvakta lämpligt tillfälle för att
återkomma med det samma.

*



En egendomlig utväg anvisade den berömde franske
nationalekonomen Gustave de Molinari (Grandeur et décadence).

Han påpekar först, huru samhörigheten mellan den odlade
världens särskilda stater tilltagit i en oerhörd grad. För icke så
länge sedan voro de civiliserade nationernas utrikeshandel och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free