Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedin.
ett lärorikt exempel. Den gamla edsförbund-statsrätten kände — jämte
själf-ständiga samfund, som visserligen vore evigt allierade utåt, men inom
förbundet, åtminstone faktiskt, ej voro förhindrade att bekriga hvarandra — tre
evigt neutraliserade förbundsmedlemmar: Basel, Schaffhausen och Appenzell,
hvilka det genom förbundsbrefven uttryckligen var ålagdt att vid krig mellan
medlemmar af Edsförbundet ej sluta sig till någondera parten, utan »sitta
stilla och söka medling». Man har må hända dessa egendomliga fredsoaser
att tacka därför, att det gamla Edsförbundet, trots förnyade blodiga borgerliga
krig, aldrig gått isär, så att till och med förbunden aldrig blifvit uppsagda,
utan hvarje krig var blott ett slags process om vissa frågor, som ej
annorlunda kunde slitas, efter hvars afgörande man på förhand och redan under
kriget var besluten att fortsätta ett fredligt samlif.
Hedin tillägger här:
1 en sammanslutning af ett större antal principielt och permanent —
»evigt» — neutrala stater, ser förf. den mäktigaste faktor för världsfredens
tryggande, som fredsvännerna för närvarande kunna värka för. Ett sådant
fredsförbund skulle vinna en städse ökad inflytelse och lättare, än någon
skilje-domsinrättning, förvärkliga den opartiska förmedlingsinstansen uti
internationella tvister.
Det exempel, förf. åberopat från Edsförbundets äldre tider, har äfven af
andra forskare i den sveitsiska historien anförts i samma syfte — nämligen
såsom ett bevis uppå, att de till neutralitet förpliktade kantonerna såsom
freds-medlare både sammanhölle förbundet, när det hotade att gå sönder, och
afhölle det från deltagande i grannstaternas krig, sålunda förberedde ständig
fred mellan de förbundne och befäste deras samfälda neutralitet utåt.
Trettioåriga kriget från Gustaf Adolfs uppträdande i Tyskland till midten
af 1630-talet var en vansklig och vådlig pröfningstid för det mellan tvenne
religionsbekännelser delade Sveits, och detta hufvudsakligen i följd af lockelser
och påtryckning från svensk sida, som naturligtvis föranledde motsatta
invärk-ningar från Wien. Gustaf Adolfs ovilja mot dem, som föredrogo fred framför
att tjäna hans planer, är bekant. Konungens bemödanden att inblanda
sveit-sarne i kriget, fullföljdes efter hans död. Naturligen voro på grund af
reli-gionssöndringar sympatierna riktade åt olika håll, men mera vådliga för
neutralitetens bevarande voro lockelserna utifrån och slutligen den af svenskarne
(Gustaf Horn) föröfvade neutralitetskränkning, som åsyftade att omedelbart
indraga sveitsarne i kriget, hvilket skulle hafva fört protestanter och katoliker
åt olika sidor, efter all sannolikhet upplöst förbundet och gjort det till ett
rof att delas mellan grannarne. Endast genom neutraliteten hölls förbundet
till samman, och därför har man väsentligen att tacka de till neutralitet för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
