Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pliktade kantonernas medlande värksamhet äfvensom visserligen den större
försonligheten hos de katolska kantonerna, hvilken starkt bryter af mot
våldsamheten hos det svensksinnade protestantiska krigspartiet i Ziirich. Tack
vare de neutrale höll förbundet ihop och, efter dessa första åren på
trettiotalet, medan ännu Tyskland föröddes i religionens missbrukade namn, se vi
uti Sveits katoliker och protestanter förena sig, å förbundsdagen 1636, för att
i mänsklighetens och kristendomens namn till de krigsförande rikta ett
med-lingsanbud, som i gripande ord skildrar krigseländet: mördandet, brännandet,
kvinnoskändandet, hungersnöden och hungersdöden — huru svälten dref
människor att äta »döda människors kroppar», huru »arma oskyldiga barn
icke skonades af deras köttsliga föräldrar».
Så gick den öfver, en af de största faror, som hotat det sveitsiska
förbundets bestånd, och sålunda har det, visserligen fram igenom nya vådor,
fått upplefva den tid, då det utgör en mönsterstat, värd allas beundran.
Trots tvenne religioner och fyra folkspråk, af hvilka tre äro officiella; trots
den af olika kantoner representerade motsättningen mellan konservativa och
radikala, likasom mellan federalistiska och centralistiska idéer, företer detta
statsamfund den fullkomligaste enighet utåt, i värnandet af sin af gammalt
främsta statsgrundsats: ständig neutralitet. På samma gång har Sveits,
fullföljande en sedan många århundraden fäderneärfd tradition, fortfarande fyllt
den uppgift, hvarom ärkehärtig Johan, under käjsar Alexander I:s lifliga
bifall, en gång sade: »Måste det ej gifvas något ställe, där hederliga
människor, som förföljas, och tanken, som förtryckes, finna en fristad och en
lymd för sin kraft?» När vi glädjas åt detta skådespel, skola vi minnas
de små, till ständig neutralitet förpliktade förbundstaternas medlande,
fred-stiftande roll. Och vi komma då att, med C. Hilty, tänka att de nu varande
principielt neutrala staterna i Europa, i förening med några flere, främst de
skandinaviska staterna, som hafva så vackra minnen i den internationella
rättsutvecklingens tjänst, skola utöfva en fredstiftande värksamhet till eget
och mänsklighetens gagn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
