- Project Runeberg -  Världsfreden /
148

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En öfversikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

beträffande krigskontraband, sammanstötningar till sjös,
bombar-dering af öppna städer, världshafvens neutralisering o. s. v.

Bland påtagliga framsteg har man här kunnat bekräfta, att
sjöröfveriet är för alltid utrotadt, samt att alla erkänna, att rätt
till angripande af neutral egendom under fientlig flagg eller fientlig
egendom (undantagandes krigskontraband) under neutral flagg ej
längre förefinnes.

Genom uppväxten af en mellanfoiklig lagförsamling och
genom tilltagande vana hos folken att sins imellan aftala om
gemensamma lagbestämmelser i sådana ting, som det ligger i allas
intressen att hafva likformigt ordnade, främjas kraftigt en närmare
sammanslutning och ökas böjelsen för att fredligt i stället för
med vapen i hand uppgöra tvister. Ju mer den odlade världen
känner sig såsom ett, dess mindre löper hon fara att söndras genom
krig. Att detta det stora och egentliga målet icke glömmes eller
skjutes åt sidan för de smärre, praktiska uppgifterna, därom ha
flere af folkrättsinstitutets medlemmar dragit försorg.

Redan 1875, alltså blott två år efter dess stiftande, antog
det enhälligt ett förslag till reglemente för skiljedomstolar,
innehållande bl. a. i art. 14 denna bestämmelse: »Om tvifvel rörande
domstolens behörighet uppkommer till följd af tolkningen af en
klausul i kompromissakten, skola parterna anses hafva bemyndigat
domstolen att afgöra frågan, med mindre än en härimot stridande
klausul finnes.» Således borde hvarje tvist om kompromissaktens
tillämplighet rätteligen hänskjutas till skiljedomstolens eget
afgö-rande. Det har anmärkts, att en dylik af rättslärde afgifven
förklaring icke kan anses ega vitsord i fråga om folkrättens
närvarande ståndpunkt. Men om den ock i ett eller annat fall icke
blifvit tillämpad, lider det intet tvifvel, att den mer och mer gör
sig gällande, tills den blir en allmängiltig grundsats.

Tjugo år senare, 1895, framhölls å föreningens möte i Briissel
af generalprnkoratorn sir R. Webster, att skiljedomsfrågan allt
sedan 1873 stått på dess program. Principen antastas icke vidare,
anmärkte den berömde engelsmannen. Meningsskiljaktigheterna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free