- Project Runeberg -  Världsfreden /
163

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mot vilda djur, ingalunda voro sällsynta. Som prydnader buro Samfundslif.
de ringar, arm- och halsband. Deras vapen utgjordes af lans,
kastspjut, båge med pilar, klubba, stridsyxa och troligen äfven
slunga. Till försvarsvapen hade de sköldar. Hjälmar och harnesk
synas först senare ha kommit i bruk.

Släktbandet helgades af äktenskapet. Dess ingående firades
med mycken högtidlighet. Månggifte var ännu icke infördt.

Hustrun stod under mannens beskydd, men var icke hans slavinna.

Husmodern ansågs ha samma rätt som husfadern att aktas och
hörsammas af det öfriga hushållet. Sonhustrun blef en ny dotter
i svärföräldrarnes hus. De benämningar, som gåfvos åt de
särskilda medlemmarne af en släkt, vittna om ömsesidig aktning
och tillgifvenhet.

Eganderätten hölls i synnerlig helgd och kunde förflyttas
endast genom arf, byte, köp eller gåfva. Mynt tyckes ej varit
brukligt, utan endast varubyte. Förgripelser mot person eller
egendom voro belagda med bestämda straff, som ådömdes af
därtill utsedd myndighet. Denna utgjordes sannolikt af
husfäderna inom samma by, hvars invånare till hopa bildade en
stam, styrd af en höfding. Antydning finnes äfven, att flere eller
färre af dessa stammar tidigt varit förenade till ett folk under en
konung, hvilket dock synes som undantag.

Desse arier erkände skyldigheten hos hvarje enskild att
uppoffra sig för det allmänna. De visade ock ofta mäktiga prof
därpå. Men de voro fast öfvertygade om sitt eget företräde
framför andra folk och sin rätt att behärska dessa. Och trots
deras utpräglade sinne för fredens värf, jämte en kraftig
företagsamhet, leddes de under tidernas lopp att gå fram som eröfrare,
bildande stora välden, hvilka till sist skulle falla för samma våld,
hvarmed de blifvit resta.

*



Imellertid hade deras vise män genom sedlig håg och liflig
inbillningskraft fört folket upp till en världsåskådning, som i
vissa skönhetsdrag ännu måste väcka vår beundran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free