- Project Runeberg -  Världsfreden /
166

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Inder.

längre än hos någon af de andra stamförvandterna. Ur deras
religion utvecklade sig å ena sidan den vediska religionen, som
i sin ordning gaf upphof åt brahmanismen och buddhismen, och
å den andra, om än icke oförmedladt, baktrernas och persernas
ljusreligion, Avesta-religionen.

Imellertid delade sig östarierna, sannolikt omkring 3,000 år
före vår tidräkning, i två hufvudgrupper. Af dem utbredde sig
den ena öfver Baktrien, Medien och Persien. Den andra gruppen
invandrade i den af Indus och dess bifloder genomflutna
landsträckan, det nu varande Pendschab. Därifrån spridde den sig
vidare öfver Indien, läggande urinvånarne under sitt välde.

Hos denna Indiens ariska befolkning var det som den
egendomliga literatur först framträdde, hvarigenom vi lärt känna
forn-ariernas kulturförhållanden — dessa heliga vedaböcker, som
omsorgsfullt bevarats ända till vår tid, och om hvilkas
väsentligaste del, Rigveda (veda = veta), Max Muller säger, att »så länge
som människan fortfar att känna intresse för sitt släktes historia
och så länge som vi i bibliotek och muséer hopsamla
lämningarna från föregående åldrar, skall första rummet i den långa rad
af böcker, som förvara den ariska stammens minnen, för alltid
tillhöra Rigveda». Hennes text har i tre tusen år varit
oför-ändradt den samma som den nu föreligger i tryckta upplagor på
många språk, och betraktades redan före den tiden såsom
urgammal.

Af denna heliga skrift finna vi, att de gamle indernas religion
på ett själfständigt sätt utvecklade sig ur den fornariska religionen.
Hon motsvarar i allmänhet den jämförelsevis höga kultur,
hinduerna hade uppnått. Devas eller devaerna, som ursprungligen
voro personifikationer af den lysande himlens företeelser äro icke
mera blott naturkrafter, utan delvis med sedliga egenskaper
utrustade och öfver naturen upphöjda väsen, världens skapare och
styresmän. Dessa devaer utvecklade sig småningom i
föreställningen till begreppet gudomligheter.

Bärget och floden anropas att beskydda människorna. Flo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free