Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredstid.
Den första människan var, enligt vedaläran, Yama, ljusets
son. När människorna ökade sig, samlade Yama folket, hvars
förste konung han blef, lärde det gudarnes dyrkan och var själf
en förebild af den fromma vandel, som leder till gudarne. Sedan
gick han från jordens djup till himlens höjder, hvarifrån han
härstammade. Vid Yamas sida stod hans broder Manu, såsom
människosläktets fader. När den af gudarne hos honom
kvarläm-nade Agni framträdt ur trädens ved, lärde han Manu att känna
de himmelska väsendena. Manu upprättade då Agnis dyrkan,
och Agni tog sin bostad bland Manus släkte. I himlen förenar
Yama omkring sig alla, som på jorden vandrat hans vägar.
Likasom på jorden, råder han äfven i himlen öfver ett rike, fullt
af sällhet och välsignelse.
Man finner häraf, att de gamle inderna vid Yamas välde
fästat ett begrepp om ett lycksalighetstillstånd äfven på jorden,
ett slags gyllne tid, då fred och välmåga rådde öfver allt. Samma
föreställningar träffar man äfven hos deras germanske och iranske
stamförvandter, hvilka hade att förtälja om en tid, då det fans
hvarken sjukdom eller död, hvarken hetta eller köld, hvarken hat
eller strid.
Himlen är öppen för de fromme, som utmärkt sig genom
vishet och offer, alla, som varit frikostiga, gått dygdens väg och
gjort det rätta. Där vandra de i sköna ljusgestalter. Där blifva
de återförenade, som här åtskildes af döden. Där stanna fädernas
skaror i tusenden sinom tusenden att njuta oförgängliga fröjder.
De ondes straff åter består däri, att de icke upptagas i Yamas
himmel, men blifva uteslutne från ljuset och komma i »det tätaste
mörkret». I en senare tid blefvo dessa föreställningar ytterligare
utbildade, och Yama förvandlades då till en sträng domare öfver
de döde samt slutligen till dödens gud. Han blef då ledsagad
af tvänne hundar, hvilka springa omkring på jorden och föra till
honom dem han kallar, men spärra vägen till himlen för dem,
som icke fört en from och ren vandel.
Under den äldsta vedatiden begrofvo inderna sina döda i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
