Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungen, därefter begifva sig till måltiden i det inre af palatset. Rätterna
skulle vara tillagade af trogna och pålitliga tjänare, men konungen
borde i alla fall ej smaka dem, innan de först blifvit pröfvade
medels en rapphöna, hvars ögon blifva röda, om det fins gift
i den framsatta rätten. Han borde dessutom bära på sig vissa
ädelstenar, som förtaga gifters värkan, samt alltid hafva motgifter
till hands. Efter måltiden skulle kvinnorna insläppas, hvilkas
kläder dock först borde noga undersökas, om däri funnes gift
eller vapen gömda. Sedan konungen sålunda tillbragt en lämplig
tid med sina kvinnor, skulle han åter sysselsätta sig med allmänna
angelägenheter, påtaga sin rustning samt mönstra sina krigare,
elefanter, hästar och stridsvagnar. Om aftonen, efter åter
för-rättadt offer, skulle han, väpnad, begifva sig till en aflägsen del
af slottet, att där afhöra sina späjares berättelser. Därefter skulle
han intaga sin kvällsvard i det innersta af sitt palats, där han
betjänas af sina kvinnor, och sedan han här tagit en lätt måltid
och lyssnat till en behaglig musik, skulle han gå till hvila, för att
kunna med friska krafter begynna en ny dag.
Rättvisans handhafvande förklarar lagboken vara konungars
förnämsta plikt, men förstår därmed hufvudsakligen straffrättens
utöfvande. Åtföljd af brahmaner och erfarne rådgifvare, skulle
konungen utan all ståt begifva sig till domstolen och där
undersöka tvistefrågorna. Lämpliga vittnen voro värdige män af alla
kaster, företrädesvis husfäder, och endast i nödfall fingo kvinnor,
barn och trälar vittna. Falska vittnen hotas med svåra straff och
en lång själavandring. »De tänka väl», heter det, »att ingen ser
deras tankar, när de aflägga falskt vittnesbörd. Men anden, som
bor i deras hjärtan, ser dem och är en sträng, oböjlig domare,
en uppmärksam aktgifvare på allt, som är godt eller ondt. Är du
ej ense med honom, så båtar dig ingen vallfärd till Ganges eller
hvilken helig ort som hälst.» Funnos inga vittnen, skulle
domstolen söka utröna sanningen medels en ed, aflagd af anklagaren
eller den anklagade, hvilken ed i viktigare fall kunde pröfvas och
bekräftas medels gudarnes utsago, en förebild till de ohyggliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
