Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ljusets Källor, floder och strömmar voro rena och heiiga väsen. Från
religion gUCjakärget i öster, kring hvilket stjärnorna kretsa, rinna
ström-marne ned och befrukta marken. Å detta gudabärg ligger en
stor sjö, hvarur vattenmolnen uppstiga och sedan sända rägn
till jorden. Men de onde andarne höllo molnen kvar öfver sjön.
Då frågade människorna: »När skall stjärnornas herre (Tistrja,
Sirius) uppgå för oss, den strålande, majestätiske, vid hvilkens åsyn
källorna ila fortare än de snabbaste hästar?» Iranerna hada
nämligen lagt märke till, att rägntiden begynt vid åtskilliga stjärnors
framträdande på himlen en viss tid af dygnet — bland dem främst
den härligt strålande Sirius. En annan gudomlighet var den
fläckfria, himmelska källans ande, hvilken från gudabärgets spets
ned-strömmar i tusen grenar, hvardera på fyrtio dagsresors längd.
Denna gudomlighet tänktes såsom en välväxt jungfru med
glänsande anlete och sköna armar, bärande en gyllne hufvudbindel,
prydd med hundra stjärnor, örhängen och halsband af guld, en
fotsid, fladdrande gyllne dräkt och guldskor på fotterna. Hon
var det rena vattnets ande, men tillika renhetens, fruktbarhetens
och fruktsamhetens gudinna. Elden var ljusgudens »rene son»
och jorden hans »sköna dotter». Blixten i molnen är den heligaste
af all eld. Denne gudason slår den onde molnskockaren, som
söker hindra rägnet att från skyarne nedfalla till jorden och
hvilkens klagoskri höres i åskans dån. När mörkrets andar,
åskmolnen, draga upp för att skymma himlaljuset och bortföra de
högre vattenfylda skyarne, klyfver han dem med sitt ljungande
spjut, så att vattnet nedströmmar till jorden och himlen åter
strålar i renhet och glans. Jorden är en frikostig och välgörande
gudinna, som förlänar de rättrådiga människorna föda, trefnad
och kraft, men som vredgas öfver falskhet och hvarje orättrådig
handling.
Iranernas religion var sålunda en dyrkan af naturens sköna
och välgörande företeelser. I synnerhet ljus- och värmefenomenen
voro för dem uppenbarelser af det oändliga, hvilket förnams af
sinnena och inbillningskraften, innan förståndet ännu kunnat börja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
