Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro af äldre ursprung än Avéstaskrifferna, bära flere en sedligt
religiös prägel.
En af dem, som anses härröra från det ariska urhemmet,
talar om ett tusenårigt fredsrike, världens första lyckliga tid.
Andra handla om konungar, som lärde dels människorna att så
och skörda, slöjda, sy och väfva, och andra nyttiga konster, dels
eggade dem till strid, blefvo öfvermodige och trotsige mot den
högste guden och därför med sina anhang vordo utrotade från
jorden. Feridun rensade landet från allt ondt. Hans tid var
utan oro och sorger. Alla gingo då på den högstes vägar. Men
hans sonson, Naudar, schah öfver Iran, tänkte blott på att samla
skatter och lägga tunga bördor på folket. Senare kom Kai Kobad,
en annan ättling af Feridun, på tronen. Denne skipade rättvisa
bland folket, reste under tio år omkring i alla delar af sitt rike
och bygde 110 städer, hvarefter han återvände till sin hufvudstad,
där han afsomnade, sedan han hunnit en ålder af hundra år.
Hans son och efterträdare, Kai Kaus, vände sin håg åt eröfringar
och krigsbedrifter. Sedan dennes son blifvit mördad och han
själf efter otaliga strider vid hög ålder aflidit, blef hans sonson,
Kai Chosru, Irans schah. Det var en ovanlig härskare denne Kai
Chosru. Vorden 60 år, sedan han länge skipat lag och rätt öfver
vidsträckta land, föll han i djupt begrundande. Han besinnade,
hur många, många millioner människor voro honom underdåniga,
samt hur allt gått honom väl i händer, och han fruktade, att han
kunde blifva för stolt öfver sin framgång och därigenom förtörna
den högste guden. Därför beslöt han, att hällre själfmant afstå
från sin makt. Sedan han lämnat ifrån sig konungabindeln, utdelat
rika förläningar åt sina män och tagit afsked från sina barn, begaf
han sig mot alla de sinas föreställningar ut till bärgstrakten.
Hans ypperste män följde honom under en hel dagsresa. Men
då solen följande morgon gick upp, var han försvunnen och
syntes aldrig mer.
Dessa och flere andra berättelser från Irans forntid fortlefde
genom muntlig sägen, till dess Chosrau I (531—579 e. Kr.),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
