Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kultur, latinske stamfränder. De hade kommit ganska långt in i
bronsåldern, innan germanerna i det hela lämnat stenåldern. De bodde
i befästa städer och idkade åkerbruk och bärgshandtering. 1
besittning af rikedomar på ädla metaller, förstodo de att med
stor konstfärdighet bearbeta dessa. Därom vittnar af dem
förfärdigade guldmynt, med inskriptioner i grekisk skrift, rika
tämpel-skatter, äfvensom de guldkädjor och andra dyrbara smycken, som
buros af deras praktlystna ridderskap. Flandska linneindustrien
är känd sedan början af vår tidräkning. Skjortan lär
ursprungligen vara ett galliskt klädningsplagg. Och käjsar Caligulas
världsbekanta halfstöflar (af lat. caligae, soldatstöflar) äro blott ett bland
många mindre beaktade exempel på galliska moder i Rom. Själfva
den franska toiletten lär hafva koketterat sig fram från en
behagfull gallisk urbild.
Hvad förbindelserna mellan kelter och germaner beträffar,
så voro de både djupgående och omfattande. Utom det allmänna
släktdraget hos samtliga ariska språk, finnas särskilda likheter
mellan keltiska och germanska språken i senare tillkomna
benämningar å många föremål inom skilda kulturområden. I fråga om
arfsrätten — hos de ariska folken en jämförelsevis ny institution,
med olika namn i de särskilda språken — användes t. ex. för
medarfving samma ord på keltiska och germanska. Benämningen
på järn är den samma för båda folken. Så ock för runa. Till
en del kan detta ha sin grund däri, att kulturens allmänning från
Italien till de germanska landen gått öfver Gallien, anmärker
Victor Hehn (Die Kulturpflanzen und Hausthiere in ihrem Uebergang aus
Asien nach Griechenland, Italien sowie in das iibrige Europa). Men han
anser dock, i likhet med andre forskare, att man redan långt
tidigare i Gallien kan spåra en själfständig keltisk kulturutveckling,
som i sina värkningar sträckt sig både till Italien och Germanien.
Att kelterna mot slutet af sin själfständiga tillvaro visade
sig minst lika krigslystne som germanerna, var ingalunda den
oväsentligaste likheten mellan de båda frändefolken — en erfarenhet
å romarnes sida, som torde ha bidragit till att romerske författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
