Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Germaner, mot Rehn. Att desse germaner kommit från Norden — kanske
hela ariska folkstammens urhem — förefaller ju på grund af förut
anförda skäl ganska sannolikt. Här har folket längst bibehållit
den fornariska typen — reslig kroppsbygnad, aflång hufvudskål,
ljus hy, ljust hår och mestadels blå ögon —, som därimot blifvit
mera sällsynt hos våra längre bort boende stamfränder. I de
germanska vandringsagorna omtalas Skandinavia som alla
germaners ursprungliga hemland.
Longobarderna, hvilka voro kända af romarne redan under
Tiberius och med mycken aktning omtalas af Tacitus, bodde
under första århundradet i Liineburgertrakten, uppdyka därpå efter
500 år i Pannonien och inrycka 569 såsom segrare i Italien. Kort
därefter skref en okänd longobardisk lärd en liten skrift om sitt
folks ursprung, därvid han hänvisade till en ö Scandan norr ut
i hafvet. Sammaledes gjorde munken Paulus Diaconus, som lefde
i början af 800-talet. Han låter sina longobardiske fäder komma
från ön Scandinavia, hvilken han kände genom personer, som
själfva varit där, och af hvars märkvärdigheter han uppräknar en
hel del: de ljusa sommarnätterna, de långa vinternätterna, den
förskräckliga malströmmen, de hjortliknande djur, som
kringströf-vade i skogarne och jagades af skidfinnarne o. s. v. Utvandringen
tillskrifves en hungersnöd, hvilken förorsakades af en allt för stark
folkökning och nödgade invånarne att genom lottkastning uttaga
en tredjedel, som skulle söka sig nya boningsplatser. I den lärde
dansken Saxos historiska värk (från slutet af 1100-talet) heter det,
att longobarderna med anledning af en svår hungersnöd drogo
från Danmark förbi Blekingia till Golanda, vidare öfver hafvet till
Rugia, där de kvarlämnade sina skepp och drogo genom land
efter land till Italien. Då hungersnöden inträffade, skulle en konung,
som hette Snö, ha regerat i Danmark.
Med de Iongobardiska utvandringsberättelserna
öfverens-stämma i det hela taget de motsvarande sachsiska och
schwa-biska. Äfven dessa förlägga de germanska stammarnes hemland
till Norden och låta utvandringen förorsakas af en svår hungersnöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
