Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En nordisk myt förtäljer, att människorna eller kanske rättare
germanerna stamma från ett enda par, som gudarne skapat af
tvänne träd, en ask och en alm, hvilka de funnit vid stranden af
hafvet. Med detta haf, kunde vid den tid, som nu är i fråga,
icke menas något annat än det germanska, d. v. s. Östersjön eller
möjligen Nordsjön. I anslutning härtill berättar ock en
anglo-sachsisk myt, att det var i sydvästra Skandinavien (Skåne), som
människorna först genom den på ett underbart sätt anlände
guda-sonen Scef samt hans son Scyld (Sköld) mottogo kulturens
yppersta gåfvor: åkerbruket och smidet. Från Scef och Scyld
ansågos Nordens förnämsta fursteätter skilfvingar (ynglingar) och
sköldungar hafva kommit. Härmed sammanhänger ock en del
sagor om mystiske hjältar, hvilka från Norden utvandrat först till
öarna och sedan till landen hinsidan hafvet.
Hela mytologien förlägger stamhjältarnes hemland till Norden.
Desse hjältar voro gudarnes ättlingar och medkämpar i striden
mot jättarne. Tummelplatsen för nämda strid var gränslandet
mellan växtlighetens och frostens riken, den beboeliga jorden
och den isiga ödemarken, d. v. s den högsta norden. Asgård
låg i den nordliga himmelens rymder. Där höllo gudarne vakt
mot de framstormande frostjättarne och där reste sig
Himmels-bärgen, hvarifrån Hemdalshornets klang hördes öfver världen
Efter germanska sägner berättar ock Tacitus, att bakom svionernas
land var ett trögt och nästan orörligt haf, där man hörde musik
och kunde skönja gudarnes strålomgifna skepnader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>