Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och germaner, hvilket kan hända icke skedde senare än tre tusen
år före vår tidräkning, medförde båda folkgrenarne samma religion.
Äfven sedan de efter många århundradens skilsmässa hvar på sitt
sätt ombildat henne efter nya förhållanden, är det lätt att i iranernas
och germanernas religiösa föreställningar känna igen de tydligt
utpräglade släktdragen, utom de gemensamma likheterna med
vedareligionen och de andra ariska religionerna.
Att Asalärans likhet med iranernas ljusreligion icke sträcker
sig ända till den utveckling, denna nådde genom Zoroasters
reformation, som måste hafva egt rum långt efter skilsmässan,
ligger dock i öppen dag. Till den baktriske profetens höga
gudstro mäktade aldrig forngermanerna att höja sig.
Detta gäller icke minst våra nordiske förfäder, hvilkas
religiösa världsåskådning — väsentligen den samma som germanernas
i allmänhet — kommit till vår kunskap hufvudsakligen genom de
isländska skrifterna Heimskringla och Prosaiska Edda, båda med
afseende på tiden tillhörande 1200-talet. Skandinavernas obändiga
lynne och råa böjelser, fostrade och underhållna af nordanlandens
hårda och bistra natur, kunde endast mycket långsamt tyglas af
kulturens makter. Hos dem framträdde den krigiska andan mera
ohöljd än hos något af de andra ariska folken och behärskade
nästan hela deras lif. Detta ser man af allt i deras religiösa
föreställningar, som i afsevärd mån kan betraktas såsom
egendomligt för dem. Striden mellan de naturbehärskande gudarne
och de råa naturmakterna — särskildt mellan ljus och mörker —
blir imellertid på ett visst utvecklingsskede i den forngermanska
religionen, lika tydligt som i den iranska, en strid mellan det
goda och det onda, hvilken i fantasien antager karaktären af ett
storvulet världskådespel.
Den förut nämda myten om människans yttre härstamning
från växtriket återfinnes hos iranerna. Då den påträffas äfven
hos de gamle grekerna, antages hon tillhöra den ariska enhetstiden.
Den omsorg och kärlek, gudarne visa människorna, ådraga dessa
de grymme jättarnes hat och förföljelser. Men Tor, Odens son,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
