Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det hus, till hvilket han först kom, var fattigt eller uttömdt
af tidigare gäster, fördes han af värden till närmaste granne, som
då vänligt mottog båda och förde dem till familjens bord. Rätterna
som bjödos voro enkla och bestodo af bröd, mjölk, bär,
jordfrukter, villebråd m. m. Enda kryddan var salt. Men var man
måttlig i mat, så var man desto omåttligare i dryck. På vin var
man i hög grad begifven. Kärlen utgjordes af metallbeslagna
horn. Från bordet gick man till tärningarna. Germanen spelade
djärft och högt och kunde slutligen sätta sig själf på ett kast.
En sådan vinst räknades dock ej vidare hederlig, hvarför på detta
sätt förvärfvade slafvar genast såldes till utlandet. Med
familjefäder lär sådant sällan hafva händt, alldenstund hustruns
inflytande var stort nog för att hindra det.
För öfrigt egnades kvällstunderna vid eldskenet åt sång,
sagoförtäljande, gåtotydning och undervisning i runokunskap.
Efter samkvämets slut gick man till sängs. Tjänarne, döttrarna
och de minderåriga stego tidigt upp för att under husmoderns
ledning börja sitt arbete. Männen därimot sofvo långt fram på
dagen. Efter uppstigandet gingo de i bad och egnade därpå en
god del af sin tid till klädseln. Kammar, saxar, hår, salvor och
hårtinktur voro oumbärliga redskap i männens utpyntning. Skägget
yar i synnerhet föremål för deras omvårdnad, och det var ett
löfte om stor försakelse, då någon förband sig att ej ansa hår
och skägg, innan en viss bragd vore utförd. Från toiletten gingo
männen till frukosten och efter den till sina vanliga förrättningar
eller, rättare sagdt, tidsfördrif.
Faderns myndighet öfver barnen var oinskränkt, så länge den
varade. Men det var sed, att sonen, då han uppnått manbar
ålder, på tinget högtidligen ikläddes vapen och förklarades vara
en man för sig. Förut blott en medlem af familjen, blef han nu
en medlem af staten. Dog fadern, innan sönerna voro myndige,
stodo de under närmaste manlige fädernefrändes förmynderskap,
tills de uppnått myndig ålder.
Sedan en yngling förklarats vapenför samt mottagit sköld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
