Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnan, samma uppfostran som gossarne. Germankvinnan utmärkte sig
icke allenast för skönhet, utan ock för kraftig växt och stor
kroppstyrka. Hennes förstånd och urskilning gjorde, att männen med
aktningsfull uppmärksamhet lyssnade till hennes råd. Hon var
mannens vän och kamrat. Alla bruk inskärpte, att man och
hustru skulle våga och lida allt gemensamt. Mödrar och systrar
plägade följa männen på deras härnadståg. Då under slaget en
sårad dignade till marken, blef han af därtill utsedda personer
genast buren till kvinnorna, hvilka hade sin plats bakom
härordningen. I allmänhet hade germanerna den föreställningen, att i
kvinnan bodde något heligt, att hon framför mannen var
mottaglig för gudomlig ingifvelse, och de tillskrefvo henne därför
ofta sieregåfva.
Deras vördnad för det gudomliga sammanhängde så godt
den kunde med deras i allmänhet krigiska sinnesriktning. Att
tron på ett lif efter detta var urgammal hos germanerna, framgår
äfven af deras begrafningsskick. Den dödes lik brändes och
askan högsattes. Men hans vapen och stundom äfven hans
stridshäst följde honom på bålet och i grafhögen. Han skulle
sålunda efter döden fortsätta sitt kämpalif.
Gudarne dyrkades i äldsta tider under bar himmel i lundar,
på platser, som voro omgifna af stenar, eller i mycket små och
enkla tämpel. Längre fram i tiden uppförde man större
helgedomar af trä. 1 dessa helgedomar uppstäldes gudarnes bildstoder.
Gudstjänsten förestods inom de smärre samfunden af husfadern
och stamhöfdingen, inom den större af konungen eller drotten.
Prästen. Präster stodo i högt anseende. De värkstälde offren och utförde
de till gudstjänsten hörande förrättningarna vid de större tämplen.
Men de utgjorde icke en särskild kast, som fortplantade en hemlig,
från folkreligionen skild lära. Det viktigaste vid gudstjänsten
utgjordes af offer, som egde rum vid de stora offerfästerna. Den
heligaste och tillika gladaste af dessa var julfästen, som började
den längsta vinternatten och tillbragtes under flere dagar med
lekar och muntra gästabud, vid hvilka ölet och mjödhornet gingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
