Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skaldekonst och voro starkt fastade vid sin nationalitet. Men de
synas aldrig hafva varit ledde af den mäktiga frihetskänsla, som
utgjorde germanernas främsta kännemärke.
Desse gamle slaver höjde sig mindre än något af de andra
syskonfolken öfver den fornariska moderreligionens ståndpunkt.
Deras gudar och andar voro både naturmakter och
öfver-natuiiiga väsen. I olikhet med de andra ariska folken, stälde de
åskans gud i spetsen för sina naturgudar. Perun, åskguden,
träffar de onde andarne (molnen) så kraftigt med sina glödande
skott, att blodet från deras sår i strömmar (rägnet) nedrinner på
jorden. Till hans ära underhölls ständigt en eldbrasa samt
offrades djur och någon gång människor. Man dyrkade äfven ett
stort antal solgudar — främst Dazhbog, dagens gud — samt
tvänne eldgudar, af hvilka den ene, Ogon, bär samma namn som
indernas Agni, och den andre, Kuznets, liknar romarnes Vulcanus,
en konstfärdig smed och tillika en hjälte, som krossar de onde
andarne. För öfrigt tillbådos åtskilliga andra gudomligheter, såsom
Kupalo, sommarsolståndets gud, hvilken man har att tacka för
jordens fruktbarhet, Jarylo, »den brinnande», fortplantningens gud,
Volos, hjordarnes gud o. s. v. Östersjöslavernas förnämsta
gudomlighet var Svantovit, luftkretsens och vindarnes gud. Jämte honom
tillbad man en trehöfdad gud, Triglav, härskaren öfver himmel,
jord och afgrundsvärld, äfvensom flere krigsgudar.
Slavernas andeväsen, demonerna, indelades vanligen i hus-,
vatten-, träd- och luftandar. Flusandarne äro egentligen eldandar
och åtnjuta i denna dubbla egenskap stor vördnad. Husanden
vakar öfver huset och dess invånare — husdjuren icke
undantagna —, skyddar dem och delar i allo deras lott. Han är i
allmänhet välvillig eller låter, då han retas, snart blidka sig. Men
blir han alldeles försummad, visar han, att han är en mäktig ande,
som bjuder icke blott öfver jordens välgörande eld, utån äfven
öfver själfva tordönet
Natur-
religion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
