Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I besittning af Prometevs’ gåfva lefde imellertid människorna
i väsentligt förbättrade omständigheter. Men genast vid dessas
inträde tänkte de också ojämförligt mindre på gudarne. Då beslöt
Zevs att skicka dem de olyckor och lidanden, genom hvilka
människosläktet luttras och återföres till gudomen. Han lät af
lera forma en kvinnobild, som utrustades med alla människornas
anlag och svagheter, men med gudomlig skönhet och åt hvilken
alla gudar förlänade en del af sina särskilda gåfvor. Och gudarne
kallade den sköna Pandora, d. v. s. den af alla begåfvade, och
skickade henne till Prometevs’ broder Epimetevs,
obetänksamheten. Väl hade Prometevs varnat denne för att mottaga någon
gåfva af Zevs, men lidelsefull som han var och obetänksam i sina
handlingar, upptog han den undersköna jungfrun i sitt hus och
gjorde henne till sin hustru. Pandora hade såsom hemgift af
gudarne medfört ett stort tillslutet kärl, och Prometevs hade åter
varnat för att öppna det samma. Men Epimetevs —
obetänksamheten — var nyfiken på hvad det innehöll och tillät sin maka
att aflyfta locket. Knapt var dock detta gjordt, förrän ur kärlet
framträngde alla olyckor och lidanden, farsoter och sjukdomar,
af hvilka de arma människorna sedan den tiden lida. Endast
hoppet blef kvar på bottnen af kärlet, då Epimetevs, förskräckt
öfver sin förhastade handling, åter tilltryckte locket på det samma.
På detta sätt kommo människorna i det tillstånd, hvari de
nu lefva, utrustade med civilisationens himmelska gnista, men
underkastade tusenfaldiga lidanden, ett trotsigt och öfvermodigt,
men dock skröpligt släkte. De lefde under århundraden i
fortskridande kultur, men ock i växande öfvermod och tilltagande
ondska, tills Zevs, förtörnad på de förmätne, beslöt att utrota
människorna. Sedan Troheten, Blygsamheten och
Sannfärdigheten återvändt från jorden till himlen, lät Zevs en vattenflod
förgöra den förstockade mänskligheten. Endast Devkalion och
Pyrrha lyckades rädda sig på toppen af bärget Parnassos. Dessa
blefvo sedan stamföräldrar för det nu varande människosläktet,
därigenom att de på gudarnes befallning bakom sig kastade stenar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
