Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sokrates slöt från världens ändamålsenlighet och ordning
till hennes upprinnelse från en allvis och allgod Gud, hvilkens
förnuft så vidt öfverträffar vårt förnuft, som denna världs storhet,
i hvilken Han är inboende, öfverträffar vår kropp, hvilkens försyn
omfattar allt, det stora och det lilla, och styr allt till det bäsfa,
och åt hvilkens ledning vi därför obetingadt böra öfverlämna oss.
Folktrons många gudar voro för Sokrates endast förmedlande
värkställare af den enhetliga gudomliga världstyrelsen.
Genom sitt oförskräckta uppträdande blef Sokrates slutligen
anklagad för att ha förvillat ungdomen och att ha velat införa
nya gudar. Den domstol, som ransakade honom, bestod af 557
medlemmar. Med 5 rösters flertal dömdes han till döden. På det
bestämdaste motsatte han sig alla försök, som af hans vänner
gjordes att rädda honom. »Svårigheten är ej att undgå döden,
utan att gå fri från skuld», sade han till dem. Och lugnt tömde
han den giftbägare, som af hans bödlar räcktes honom. Detta
hände år 399 före vår tidräkning.
Det dvärgsinne, som offrade den vise mannen och sedan
allt jämt offrat folkens välgörare, var ju långt ifrån något
kännetecknande för grekerna i allmänhet, allra minst Ättikas befolkning.
Sokrates själf och hans lärjungar, icke hans bödlar, voro sanne
atenare. Och hela den grekiska kulturen fick med tiden en attisk
prägel. I den historiska gryningen se vi de fredlige pelasgerna
odla plantera och vattna Greklands jord. Klippgrunden
förvandlades till bördiga åkerfält och bärgsluttningarna till vin- och
olivplanteringar. Längre fram i tiden se vi den säd, Solon sådde,
spira upp och bära frukt i ett medborgarsinne, som ansåg det
vara skam och brott att undandraga sig plikten att taga parti i
statens angelägenheter; som föraktfullt kallade den man en »idiot»,
hvilken icke hade något politiskt intresse; och enligt hvilket
staten måste sörja för folkbildningen ända därhän, att de fattiga
skulle tillerkännas rätt att kostnadsfritt besöka teatern. Och ännu
efter årtusenden lysa med oförminskad glans dessa konstellationer
af snillen, som det gamla Hellas fostrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
