Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krigsherren
helig.
eld.» Dessa rysligheter bryr man sig icke om att ursäkta genom
åberopande af någon guds befallning, såsom i motsvarande
bibliska berättelser. Här är det en assyrisk konung, som i den
å tegel inristade skriften skryter öfver sina bedrifter, i ändamål
att därmed befästa sitt minne hos en beundrande eftervärld.
*
Att omgifva makten med gudomlig helgd, kunde
naturligtvis icke vara något egendomligt för fornsemiterna. Hos de gamle
inderna hade konungamakten redan vid den tid, Manus lagbok
författades, hunnit att bli både enväldig och helig. Och nu skulle
konungen fram för allt vara krigare. När han kände sitt slut
nalkas, skulle han förära prästerna allt hvad som influtet i följd
af de pänningböter, som i lagboken voro stadgade, öfverlämna
riket åt sin son och söka döden i en strid. Den nye konungen
invigdes till sitt höga kall under omständliga religiösa ceremonier.
Därpå följde ett lysande fästtåg. I detta deltogo konungens
stridshäst och stridselefant, ofta äfven ett tamt läjon samt en
hvit buffeloxe med förgylda horn och gyllne halsband. Framför
honom buros hans svärd och båge. Själf satt han på en tigerhud
i en vagn, dragen af flere hästar. Krigarne följde honom i hvita
dräkter, med sina lädersköldar och långa svärd.
Konungen skulle välja sin bostad å en svårt tillgänglig plats
i en skog eller på en klippa och där uppföra en borg, omgifven
af fasta murar och vattenfylda grafvar. Inom denna borg, som
borde vara väl försedd med vapen, lifsmedel, dragare, foder,
krigare och präster, skulle det kungliga slottet byggas. Vakten
i detta slott borde anförtros åt »enfaldigt folk». I afseende å
politik, skulle konungen alltid betrakta sin närmaste granne som
sin naturlige fiende, men därimot dennes granne på andra sidan
om hans område såsom sin naturlige bundsförvant. Han borde
alltid ha ett vaksamt öga på båda, söka genom väl använda
gåfvor tillvinna sig deras rådgifvare samt medels sina sändebud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sehop/0342.html
