Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexander har förvärkligat denna lära, i det han icke enligt sin
lärare Aristoteles’ råd uppträdde mot grekerna som hegemon och
mot barbarerna som despot eller sörjde för de förra som vänner
och anhöriga och behandlade de senare som oskäliga varelser,
utan betraktade sig som försonare och fredstiftare i hela världen.
Likasom i en kärleksbägare blandades folkelement af olika ursprung,
och nationerna glömde sitt gamla hat och sin egen vanmakt;
han bjöd dem att betrakta jorden som sitt fosterland.» (A. Rydfors,
Kultur- och folkvandring inom Europa). 1 denna något fantastiska
skildring fins värklighetsgrund nog för det omdömet, att
Aristo-teles’ lärjunge öfverträffade själfve läraren i frihet från nationella
fördomar och i en vid syn på världen. I detta hänseende och
såsom spridare af grekisk odling är han atenare, såsom fältherre
var och förblir han Alexander och ingen annan, i sina sämre
egenskaper närmar han sig den spartanska andan.
Sparta har ringa eller ingen del i den ära, som tillkommer Spartanerna,
bärarne eller främjarne af grekisk kultur. Undantagandes
arfsäg-nens Lykurgos och ett par krigare — Leonidas, försvararen af
Thermopylai, och den berömde fältherren Agesilaos — har det
knapt kunnat fostra en enda hågkomstvärd man, och de båda
krigarne voro i alla händelser af helt annan själsart än män
sådana som atenaren Aristides, tyranners fördrifvare och
medborgares föredöme i ädel fosterlandskärlek, eller den högsinte
tebanen Epameinondas, Spartas besegrare.
Spartanerna eller rättare den härskande klassen bland dem,
spartiaterna, föraktade djupt handel, industri och alla fredliga
yrken. Kriget var den enda sysselsättning, som ansågs vara
människan värdig. Deras samhälle var en stor tvångsanstalt,
stödjande sig på uppoffringen af sina medlemmars personliga
frihet och trefnad, på förkväfvandet af de naturligaste och heligaste
känslor. Styrkans rätt var den högsta rätten. Slafveri, lågande
patriotism, intet begrepp om humanitet eller allmän folkrätt, ingen
Världsfreden. 23
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
