Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bödel, med egen hand på det grymmaste sätt mörda Marius
Grotidianus, och bära hans afslagna hufvud genom gatorna till
Sulla. Dennes hus liknade en afrättningsplats och hans ord
voro endast dödsdomar. Men af rättningarna gingo för
långsamt. Åtta tusen fångar, hvilkas lif han garanterat, slaktades till
samman på cirkus. Mördarnes och de dömdes skri inträngde i
rådsalen, där senaten just då var församlad. Senatorerna
bleknade. »Det är endast några eländiga, som på min befallning få
sin lön», sade Sulla med kallt lugn.
Äfven utom Rom, öfver hela Italien, sträckte sig
preskriptionerna, mord och plundringar. Alla invånarne i Praeneste blefvo
nedgjorda. Flere städer förstördes, i andra såldes invånarne som
slafvar. Mer än en gång uppfordrades Sulla i senaten, af sina
egna vänner, att ändtligen sätta ett mål för det myckna mördandet,
och bestämma hvilka som måste dö, på det att icke alla måtte plågas
af den kvalfullaste oro. »Jag har ännu ej därutinnan fattat mitt
beslut», gaf han till svar. Senaten förstummades. Och aristokraterna,
hvilkas sak han förfäktade, kallade honom »fadern, räddaren.»
Slutligen afstannade imellertid skräckscenerna. Efter ett
tvåårigt innehafvande af diktaturen nedlade Sulla den samma. Därpå
drog han sig för sin återstående lifstid, ett år, tillbaka från det
offentliga lifvet, hängifvande sig åt lastbara njutningar, hvilka
ändade hans lif.
Fiendskapen mellan Marius och Sulla hade kostat 150,000
medborgare lifvet, bland dem tolf hundra riddare, två hundra
senatorer, sextio ediler, sjutio pretorer samt trettiotre konsuler.
Rikets alla provinser voro ödelagda.
Man skulle väl hälst i stum förfäran velat gå förbi dessa Skammen,
ohyggliga minnen. Men ett sådant lättvindigt förbigående må
icke rättfärdigas af dåsig hänsyn till den naturliga afskyn för
rysligheter. De blodiga skuggorna skola vika bort i evig glömska,
när kriget allmänt erkännes vara, hvad det värkligen är — folkens
stora förbannelse. Tills så sker, måste vi allt jämt lära oss på
nytt att blygas öfver mänsklighetens skam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
