- Project Runeberg -  Världsfreden /
366

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Caesarförgudning lär endast kunna tillerkännas någon betydelse
såsom prof på den uppfatlning af människovärdet, som ännu
härskar i ledande kretsar på alla områden. Likasom så månge
andre lärde och olärde, som vi alla ha att rätta oss efter,
försummar aldrig Mommsen att uttrycka sin ringaktning för
sträf-vandena till lag och rätt mellan folken. Han lär oss — sannolikt
med kraftigare värkan än hans landsman Moltke — att kriget är
oumbärligt för samhällenas utveckling. Utan detta skulle den
mänskliga utvecklingen stanna. Med en sådan världsåskådning
blir man lätt afgudadyrkare inför Caesars minne. Här betyder
människan icke mer än bonden på schackbrädet. Att den romerske
imperatorn under sina utländska krig hade dödat en million två
hundra tusen människor, att de borgerliga krig, hvilka föregingo hans
öfvertagande af denna höghetstitel, äfven kostade Rom och Italien
strömmar af blod, att Roms vapenföre borgare minskades under
dessa krig från 320,000 till 150,000, att bundsförvanterna och
provinserna måste blöda på samma sätt, — allt detta betyder
föga eller intet för lofprisarne af desse historiens lysande
män-niskooffrare, som i sitt gränslösa högmod inbillat sig kunna bygga
ett beståndande världsrike på det råa våldet.

*



Folkets nöd. Folkets nöd var i det hela lika stor efter som före Caesars
styrelse. Sedan gamla tider hade krig företagits i syfte att fylla
behofvet af arbetare, då segraren tvang dem, hvilkas lif han skonat,
att odla hans fält och tjäna honom som slafvar. Patricierna voro
i besittning af nästan all jord och förmögenhet, medan det
ständiga krigandet utarmade plebejerna. När en plebej, som genom
pänninglån af en patricier sökt undgå ytterlig fattigdom, icke på
timmen mäktade betala den höga räntan till fordringsegaren, blef
han med kropp och gods dennes tillhörighet och kunde jämte
hans barn säljas eller hållas till arbete som träl, ja till och med
i vissa fall dödas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free