Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besegrade folken samma mörker och förvirring. I sin djupa nöd i nöd.
hade intet enda af dem funnit en gud, till hvilken de kunde se
upp med hopp om räddning. Enligt den romerska politiken var
ju människan blott ett ting och mänskligt lidande en lapprisak.
Eröfring och plundring — det ständiga syftet för Roms
handlingar — tillät det aldrig, äfven när det stod på höjden af sin
odling, att fatta alla människors lika rätt inför lagen. I sin lysande
krigarestorhet kunde det aldrig nedlåta sig till välvilja, endast
någon gång visa skonsamhet, om sådan var förenlig med dess
politik. Det var icke underligt, när en tredjedel af Syriens
af-kastning åtgick till betalande af folkets skatter, att den judiske
bonden suckade efter en befriare och ifrigt lyssnade till sitt folks
arfsägner om en världslig Messias, en judarnes konung, som
snart skulle komma. Ej häller kan det förvåna, att människor
ville vara lika inför lagen, när en lära förkunnades, som talade
om alla människors likhet inför en Gud, hvilken låter sin sol
uppgå öfver goda och onda, och i hvilkens namn utgafs det
budet: Gören andra, hvad I viljen att andra skola göra eder!
Kristendomens motståndare — en utlefvad arisk religion —
måste i all sin tröstlöshet ohjälpligen duka under. Den hade icke
någon ledande tanke, inga grundsatser. Dess täflande präster
bekände månge gudar. Utan en sammanhållande organisation,
kunde de icke bilda något politiskt helt. De"sysselsatte sig med
ledningen af den allmänna gudstjänsten och förutsägande af
kommande händelser, men blandade sig ej i det husliga lifvet,
bekymrade sig icke om de fattiga och olyckliga, tviflade på ett
lif efter detta, inskränkte människans förhoppningar och
bestämmelse till denna världen, lärde att timlig lycka kan vinnas genom
egennyttiga medel och prisade själfmordet som en handling af
moraliskt mod.
Att denna mörka tro icke skulle kunna hålla stånd mot
kristendomen, är ju naturligt. Den nya läran kom med en
brinnande lust att befria den olyckliga mänskligheten ur andlig och
världslig nöd. Hon lofvade de troende lön i detta lifvet och
Världsfreden. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
