Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid tretioåriga krigets början innehades Magdeburg af Magdeburgs
Kristian Vilhelm, farbroder till Gustaf Adolfs gemål. Han hade belägring,
förut gjort gemensam sak med konungen af Danmark mot de
käjserliga, och blef vid detta krigs olyckliga utgång afsatt och
fördrifven. Efter Gustaf Adolfs landstigning på ön Usedom i slutet
af juni 1630 återvände Kristian Vilhelm till Magdeburg, där han
uppmanade invånarne att sluta sig till svenskarne samt åberopade,
att Gustaf Adolf lofvat dem understöd. Folkskaran gaf med
höga jubelrop sitt bifall, hvarefter den fåtaliga österrikiska
besättningen drefs ur landet. På hösten 1630 anryckte Pappenheim
med en stor styrka och började belägra staden. Omkring jultiden
infann sig vidare Tilly med hufvudhären. Men först i slutet af
mars påföljande år öppnades belägringsarbetet med kraft. Nu
eröfrades det ena utanvärket efter det andra. Den 1 april blefvo
förstäderna besatta, hvarefter likväl hufvudfästningen återstod.
Imellertid växte faran för de belägrade med hvarje dag. Deras
mod uppehölls dock vid tanken att Gustaf Adolf snart skulle
komma dem till undsättning. Denne hade tretio mil att
tillrygga-lägga för att komma till Magdeburg. För öfrigt hade han många
smärre strider att utkämpa under vägen. Hans framskridande
måste ock ske efter en bestämd plan, så att han icke utsatte sin
här för anfall i ryggen och att blifva afskuren vägen till återtåg.
Gustaf Adolfs rörelser hade äfven blifvit mycket fördröjda genom
kurfurstarnes af Brandenburg och Sachsen obenägenhet att förena
sig med honom af fruktan att det skulle gå honom imot. Orolig
öfver att Kristian Vilhelm för tidigt börjat fientligheterna, hade
han skickat en af sina bäste krigshöfdingar, Didrik von
Falkenberg, att leda stadens försvar. Denne gjorde också allt hvad på
honom ankom, men stadens borgare voro icke villige att i allt
ställa sig hans anordningar till efterrättelse. Slutligen led man
äfven brist på krut.
Tilly, som erhållit underrättelse, att Gustaf Adolf inom några
dagar kunde hinna fram, sammankallade sina höfdingar till
krigsråd. Man beslöt, att morgonen därpå skulle en allmän storm
Världsfreden. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
