Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som under sin yttre tillväxt och ungdom var underkastadt barnets
och ynglingens förvillelser. Den första barndomstiden utgöres
af de tre första seklerna af vår tidräkning. Denna är undrens Undrens tid.
tid. Intrycket af den öfvernaturliga uppenbarelse, som man ansåg
Jesus af Nazaret vara, och af apostlarnes m. fl. förmenta
undervärk, var ännu synnerligen starkt. Människorna voro lifligt
upprörda. I nästan allt ovanligt som hände sågo de underbara
företeelser. Jesus var ock allt jämt närvarande midt ibland dem. En
feberaktig oro gick genom tiden.
Under den andra perioden — de fyra därpå följande
århundradena — tröttnade man visserligen icke att vänta frälsaren i
molnen, och människornas drömlif hade icke förlorat något af
sin feberaktiga styrka. Känslosjukdomen var ännu icke i aftagande,
och fantasiens uppjagande till det vidunderliga fortfor att vara
själens förnämsta värksamhet. Men feberströmmen tog en ny
riktning. Förföljelserna bidrogo därtill. De framkallade detta
glödande hat, som gjorde dödsföraktet till en kristlig dygd och
gaf världen exemplet af människor, som läto pina sig till döds
för en lärosats. Denna period var dogmernas tid. Det var icke Dogmernas
längre fråga om blott hedna- och judekristendom. Nu börjades
tid-de lifliga tvisterna om Kristi naturer, om han hade blott en natur:
en gudamänsklig, eller tvänne naturer: en gudomlig och en
mänsklig; om den helige ande vore en person; om treenigheten o. s. v.
Stora koncilier afgjorde med röstpluralitet, hvad människorna hade
att tro, på det att de skulle kunna ärfva himmelriket. Käjsarens
befallningar att tro så och så voro likaledes osvikliga ledstjärnor,
som visade den lydige vandraren till himmelen. Att olika
tänkande käjsare proklamerade hvarandra motsägande lärosatser,
betydde här ingenting. På dem, som icke sågo, att styrkan var
rätten, utstungos ögonen; på dem, som förde ett annat språk,
utrycktes tungan; på dem, som icke genast hörde upp, bortslets
öronen, och då någon ville veta mer än alla de lydige, straffades
han med näsans förlust. Den dogmatiska tidsandan tryckte sin
prägel på allt. Under olika tider uppreste sig Palestina, Egypten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
