Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var ett ädelt skott på en fördärfvad stam och kunde icke bringa
någon frukt till mognad. De härskade öfver sina vidsträckta
besittningar med ett svärd i stället för en spira. De gjorde
ingenting för att på något sätt förbättra sina lydfolks belägenhet eller
befordra deras utveckling. Deras lydfolk voro lifegna, hvilka de
endast begagnade såsom värktyg för sina lustar.»
Aztekernas krigarestat måste naturligtvis skatta åt lagen om
svärdets tillintetgörelse genonr svärd. Den var ju värd sin
undergång. Aztekerna försvunno ur historien, hvarimot de af dem
förtryckta fredligare stammarnes afkomlingar ännu utgöra flertalet
af Mexikos befolkning. Men de kristne inkräktarne betedde sig inkräktarne.
i alla händelser icke bättre än de mest blodtörstige vildar. Och
deras anförare Cortez, fullt jämförlig med Pizarro, guldlandet
Perus bödel, har gjort sig väl förtjänt af eftervärldens afsky, i
stället för den beundran, som åtskillige författare ännu i vår tid
egna den djärfve äfventyraren. Bland desse är ju Prescott en
historieskrifvare af hög rang, allmänt erkänd både i Europa och
Amerika. Hans loftal öfver Cortez, hans äflan att öfverskyla sin
hjältes brott, att försvara sina kristne missionärer i hjälm och
pansar, döda eller bortleda vår medkänsla för de öfvervunne och
nedtrampade infödingarne — detta värkar som ett hån mot all
rättfärdighet.
Efter sin återkomst till Spanien mottogs Cortez med stora
hedersbetygelser. Men han ansåg sig icke tillräckligt lönad för
de stora tjänster, han gjort moderlandet. Hans beundrare intill
våra dagar anse det samma. Förgäfves, säga de, sökte han mot
sina afundsmän vinna den rättvisa, han obestridligen hade att
fordra, hvarför han ämnade för alltid lämna sitt otacksamma
fädernesland, då han plötsligen insjuknade och afled. G. Weber,
som också prisar den spanske hjälten, säger: »Bekymmer och
harm öfver hans konungs otacksamhet förkortade hans dagar.
Han dog i Spanien 1547. Hans aska, från Sevilla förd till den
af honom eröfrade nya världen, blef framdeles genom flere
upp-gräfningar störd i sin hvila.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
