Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elisabet, på hennes tid hade att uppvisa sådana skrifställarenamn som
Shakespeare, Spenser och Bacon. Hennes sista storvärk var
Irlands fullständiga underkufvande.» Hon var »i härskaregåfvor
en bland de allra främsta i det på stora politiska personligheter
så rika 16:de århundradet, och ingen bland dessa har värkat
mera betydelsefullt än hon för den historiska utvecklingen.
England upphöjde hon till en af tidens protestantiska
hufvud-makter och visade engelsmännen det element, på hvilket de
skulle bygga sin framtida storhet. För Europa var hon det
kraftigaste skyddsvärnet mot katolskt trostvång och spanskt
öfvervälde.» (J. R. Pallin).
Antingen dessa undervärk hänföras till Elisabet, som körde
bort Englands bästa folk, den amerikanska unionens blifvande
grundläggare, eller den rasande stormen, som tillintetgjorde Filips
armada, kunde man här nästan bli tveksam, huruvida något
återstod för Cromwell att göra. Men om det med oväld lär
kunna sägas, att det föga eller alls icke berodde på Elisabet,
att Spaniens sol gick ned och Englands var i uppgående, så
tillerkänna därimot flere historiske forskare Cromwell en stor
betydelse i fråga om denna maktförändring. Det fans imellertid
järnte det geografiska läget ett inre vilkor, utan hvilket Englands
storhet vore otänkbar. Medan bönderna i andra europeiska land
lefde i träldom, hade Englands bönder, trots Elisabets försök alt
slå deras frihet i fjättrar, redan nu sin fulla frihet. Och så hade
Englands och Skotlands kronor förenats på ett hufvud, sedan
Maria Stuarts son Jakob, enligt Elisabets förordnande om
tronföljden, blifvit hennes efterträdare.
Att den protestantiske troshjälten Cromwell var en korsets
stridsman på det gamla viset, förnekas knapt af hans lofprisare
i nyare tid. Maria Stuarts vackra hufvud hade fallit för Elisabets
bödelsyxa. Cromwell lät halshugga hennes sonson, Karl I, sedan
han först låtit döma konungen såsom »tyrann, förrädare, mördare
och landets fiende» till döden. Den »allvarligt gudfruktige»
protektorns framfärd mot katolikerna i Irland — af hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
